Kvällens tröstmedicin

Att gå till väga till självläkning

Jag orkar inte ens vara deprimerad. Jag orkar ingenting. Jag stänger av.

Försöker fokusera på de små små sakerna som är bra istället. Som att mitt X faktiskt för första gången på länge sade något i all välmening till mig. Eller som att det har tänds ett litet liiiiiitet litet hopp på bostadsfronten. Visserligen är det så litet så det inte är något att ens prata om. Men ska man fokusera på det lilla så ska man.

Nu orkar jag inte mer

Men jag måste orka.

Tjänsten jag hoppats på och som jag i ärlighetens namn verkligen trodde jag skulle få med tanke på att det gått så bra för mig på jobbet och för att jag vet att jag verkligen är populär här... den tjänsten har gått till en annan. Så jag får fortsätta vara konsult med framtiden oviss. Det här är ett fruktansvärt bakslag för mig. Jag hade nästan räknat med den tjänsten. Kännt mig trygg på min plats. Ärligt talat förstår jag inte VARFÖR jag inte fått den. Jag har verkligen skött mig klanderfritt. Har fått springa ifrån receptionen för att gråta flera gånger. Det var inte rätt tajming för mig det här.

Men jag måste orka. För barnens skull. Hade det inte varit för dom. Då hade jag gett upp nu.

Tappa inte hoppet!

Nej, jag får inte tappa hoppet. Men jag ringde runt till alla bostadsbolag igen nu. Inte en enda liten lägenhet har blivit uppsagd. *suckar*

PUCKO!!

Träffade fjanten som tvingat sig till att få mitt telefonnr vid kaffeautomaten nyss. Jag undvek hans blick och hälsade slött för att visa ointresse. Så tittar han på mig, lägger huvudet på sne och ger sig på ett extremt misslyckat försök till att se förtroendeingivande och söt ut och säger:
"Förlåt att jag inte ringt.."
HAHAHAHAHA!! What?? Det är ju JAG som ska TACKA!! Men det sade jag inte. Svarade bara rätt drygt med ett litet skratt och trött röst:
"Du, det gör inget. Du behöver inte ringa alls."
Han tittade på mig förvånat.
"Inte?"

MEN HALLO!! Hur trög får man bli?? Eller spelar han bara dum??

Flum flum

Jag skrek högre och högre. Det ekade så kraftigt att ekot lyfte mig. Jag lyftes in i ett ljus, ett ljus från en glödlampa. Där satt jag sen en stund på glödtråden och tittade ut på livet jag sken för. I ljuset fanns bara kärlek. Han var så vacker. Han som strålade mest. Han hade de blåaste ögonen och jag önskade att få vara en av hans tårar. Någon hörde min önskan och utan att jag egentligen hann reagera så blev jag just en tår och jag föddes ur hans ena öga, levde som en smekning mot hans kind och avslutade min tur på hans läppar. Jag smakade salt. Så länge inte drömmar kan dö, så kunde inte heller jag dö. Så jag blev en dröm som drömde. Jag älskade så starkt, så starkt att jag föddes på nytt. Föddes stark och vacker och denna gång syntes jag som den jag verkligen var. Det var en måndag i början på mars. Du stod i dimman utanför mitt fönster. Jag gick fram till dig och frågade om du gått vilse. Vi tog varandra i händerna och lät oss kläs av genom en kyss. Nu känner jag mig älskad. Nu känner jag mig äntligen älskad. Jag skrek igen. Sen vaknade jag. Glad att jag kan leva genom drömmar.

Gillar att flippa ut ibland. Målning av Chris Harvey.

*Drömmer*

Sitter på jobbet och drömmer mig bort. Möblerar min lägenhet. Lägenheten jag inte fått ännu. Men jag tänker mig olika slags lägenheter och olika möjligheter. Bläddrar lite i Ikea katalogen för att få inspiration. Annars så finns det andra goa sidor.. som ex Ilva som faktiskt har riktigt mycket fint. Sen har vi Mio , Seating consept osv osv. Funderar lite på att gå och titta lite på second hand.. Men jag har fått för mig att det ändå är rätt dyrt. Att det inte är så mycket billigare än nytt pga att det är en stil i sig med second hand. Att det nästan är lika inne som nytt. Hur som helst. Jag kanske inte ens har pengar att köpa något. Men drömma måste man ju.

Har i alla fall fått för mig att jag skulle vilja ha antingen 4 st rottingfotöljer/stolar som köksstolar eller en eller två jättestora rottingfotöljer vid soffan framför tvn. Den ovan tycker jag var jättefin. Lite dyr. Och kanske inte jättebekväm. Men det finns rätt mycket. Ilva har rätt mycket i rotting just. Får titta mig runt lite..

Alfred Gockel

Det är något med det han gör. Det han gör bra det gör han helt fantastiskt. Här är två fototavlor med extremt klassiska motiv, det hade kunnat bli kitchigt. Men på något sätt lyckas han få till det så det berör mig. Det ser så vackert, skört och levande ut.. Nästan kärleksfullt.

5 lista

De 5 första bra saker du kommer att tänka på i ditt liv just nu

Att mina nya byxor är assköna och sitter jättebra.
Att min äldsta dotter har nya fina moccastövlar på sig idag som jag köpte på rea igår.
Att bananen jag har framför mig är precis lagom gul.
Att det är vacker dimma mellan träden jag ser på genom fönstret. Ser lite sagolikt ut.
Att det mesta jobbigt ändå fixar sig med tiden.

De 5 första dåliga saker du kommer att tänka på i ditt liv just nu

Att de spelar skitmusik på radion.
Att inte min mobil ringt på hela dagen. (Ingen som vill köpa vårat hus?)
Att jag åt nog liiiite för stor portion till lunch. (Hade räckt med halva av det jag åt.)
Att allt jag vill ha kostar mer pengar än jag har råd med.
Att min mobil är sönder. (Har ingen ringsignal)

Ok, jag erkänner att jag är lite mobilfixerad, men inte sååå mobilfixerad som det verkar.. Men allt jag kom på som var dåligt var så deprimerande så jag ville hellre komma på något inte lika.. "tungt".

Får man se er 5 lista nu? :)

Nu är det inte bara jag som faller...

Min äldsta älskades lilla flicka var min lilla trygghetslängtande bebis igår. Stackars liten. Det tär på henne allt det här. I fredags grät jag mycket. (Mitt X och jag bråkade igen.) Tills jag bestämde mig för att lämna hemmet för kvällen. Jag ville skona barnen. Ville inte, orkade inte, KUNDE inte stanna. Jag var totalt nedbruten. Jag tror det var jobbigt för henne. Dels att jag grät, dels att jag gick. Men jag tror ändå att det var det bästa alternativet just då. Men det hjälper inte henne just nu dock.

Igår på kvällen fick hon ont i magen igen. Ja, IGEN, hon har haft det till och från den sista tiden. Igår var det dock värre än vanligt. Hon grät. Hade kramper. Kunde inte sova. Tårarna sprutade, hon hulkade. Tills slut fick hon komma upp och sätta sig med mig i soffan. Då säger hon att hon känner sig "orolig" för skolan. Men jag förstår inte. Det går så bra för henne i skolan. Vi pratar om det. Hon säger för att vara kortfattad att hon känner sig stressad. Men sen säger hon att hon bara känner sig orolig, men egentligen vet hon inte varför.. men hon tänker på skolan mycket så hon trodde att det nog var den som oroade henne.

När vi gick och lade oss så fick hon lägga sig på en madrass bredvid min säng. Det hjälpte inte. Hon grät och grät och grät. Jag smekte henne över håret, försökte prata med henne men inget hjälpte. Till slut så frågade jag henne om hon trodde det skulle kännas bättre om hon sov i min säng. Det trodde hon. Så vi delade på min 80 cm madrass, jag höll om henne hårt, andades nära henne. Då somnade hon på 5 minuter.

Oj, vad jag önskar att jag kunde trolla fram en lägenhet nu så hon slapp allt detta. Ge henne ett rum. Ge henne trygghet. Ge henne mig. Stabilitet. Det måste hända något. Snälla något, hjälp oss!

Mycket man borde

Jag borde egentligen byta visningsbild på bloggen. Jag är nämligen sen en vecka tillbaka mörk mörkt brun, nästan svarthårig. Dessutom så har jag skaffat lugg. (Något jag ångrar, men den växer väl ut igen?)

Jag tog lite kort för syftet igår. Men när inte självförtroendet är på topp så kan även en sådan obetydlig sak bli till en plåga. Jag valde att ge upp. Det får komma en annan dag. En bättre dag än igår.

Visning igen

Ja, idag hade vi visning. 4 familjer kom. En intresseanmälan. Det är bra, men jag vågar inte hoppas för mycket. Jag pallar inte att bli besviken. Så jag tänker inte hoppas, bara konstatera att det i alla fall var postivit att så pass många ändå kom.

Melodifestivalen i Jävle

Ja, de två rätta låtarna gick överraskande nog vidare för en gångs skull! Andreas är så snygg så att jag skulle kunna gifta mig med honom. (Vad nu det har med musiken att göra?) Han är fantastiskt proffsig på scenen och har en stjärnglans som få. Att han kan sjunga grymt bra ger ju oxå lite pluspoäng. Låten är inte JÄTTEBRA, men den är bra och det räcker som sagt när det är Andreas som framför den. Dock tror jag inte han har chans att vinna hela skiten.

Den nya tjejen jag inte sett innan som framförde balladen som gick vidare tillsammans med Andreas kändes helt rätt. Hon sjöng som en gud och hade en glimt i ögat som nära på skulle kunna väcka liv i döda. En fantastisk röst till en bra ballad är en bra kombination. Så klart hon skulle gå vidare!

Mest pinsamt är att inte Caroline af Ugglas kom vidare bland de sista fem. Jag tycker hon är mysig, är karismatisk och vågar vara personlig. Lite Janis Joplin wannabe, men det är ju dock inget hon försöker dölja och då är det rätt ok (tycker jag), det ligger dessutom rätt i tiden.

Mest trött blev jag på Sanna Nielsen. Har sett låt, koregrafi och typ av artist 1000 ggr innan. Inget nytt. Inget intressant. Bara uttjatat och "Bert Karlson sliskigt".

Mest irriterad var jag på Magnus Uggla. Speciellt när han så uppenbart blev riktigt förbannad då han insåg att han bara kommit till andra chansen. Trodde han verkligen att han skulle vinna hela skiten bara för att han lyckats göra något halvbra för trettio år sen?

Och nej. Jag är inget schagerfan. Men sitter man hemma och tittar en lördagskväll så är det svårt att inte bli lite engagerad för stunden.

Andreas Johnson= Snuskigt snygg

Jäpp. Oanständigt snygg. Nästan syndigt snygg.


Bilden var dock inte den bästa...

Björn Afselius: Dockhemmet

En otroligt vacker låt, grym text som passar rätt bra in på saker jag tänker och går igenom lite då och då om dagarna..

C D
Var det så här det skulle sluta,
F C
var det så här det skulle gå?
D
Tänk att två människor som älskat
F G C
kan bryta ner varandra så.
Am G
Tänk att dom händer som har smekt mej
E A/D
kan riva upp så djupa sår.
G A
Tänk att dom läppar som har kysst mej
C D G
kan attrackera mej så hårt.

Hur kan jag själv bli så förbittrad,
hur kan man säja allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad,
hur kan man bli så jävla kall?
Vad är det för en gräslig avgrund
som plötsligt öppnats i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
om nå'n man en gång ville väl?

C F
Jag orkar inte gå igenom
Dm G
med vännerna vad som var fel.
E F
Jag orkar en gång inte se dom,
D G
det är fullt tillräckligt som det är!

Tids nog så kommer dom att säja
att livet måste ha sin gång.
Att nya möjligheter väntar,
att det är fel att se sej om.
För min del går livet återvända
på vilket jävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll.

Tack!

Det blev en del tårar i går. Mycket som gjorde ont. Men det blir väl så, det är inte helt lätt att leva under såna här omständigheter.

Men där fanns någon som tog emot mig när jag föll. Där fanns flera. Jag stod aldrig ensam. Tack! Ni vet vilka ni är!

Galen busstur

Jag är glad att jag fortfarande är levande efter bussresan hit. Dam, vilken tur! Den här morgonen blev det ingen fridfull sovstund till jobbet, här blev det närmligen varken sova eller frid. Nopp, satt med uppspärrade ögon i ett försök att känna av läget och göra mig beredd för eventuella kast eller andra livräddande manövreringar vid eventuella olyckor. (Precis som att jag hade varit stark och graciös nog att klara något sånt ändå? Ha!) Det var så sjukt halt, man riktigt kunde höra när däcken tappade fotfästet. (Eller så inbillade jag mig, just med det där att man kunde "höra" det.. jag var rätt nojjig ska erkännas.) Stundtals så åkte bussen helt okontrollerat och planlöst i sick sack fram över vägen. Det var rena turen att vi inte fick möte de gångerna. Vägen var helt galen, ena sekunden kal för att i nästa ha stora snödrivor mitt på vägen. Helt sjukt! Jag kan inte minnas när jag sett så mycket snö sist, allra minst i SKÅNE!

Nu hade inlägget kunnat sluta här. Ett normalt inlägg om en vansinnesfärd genom snödrivor en morgon i senfebruari i Skåne. (?!) Men det gör det inte. För att jag har en annan delhistoria här som gör den här resan ÄNNU galnare.

Jo, för när bussen äntligen skulle hämta upp lilla huttrande mig vid busshållplatsen undrade jag lite varför det tog så långt tid för dörrarna att släppa in mig i bussens värme. Där stod jag och väntade. Till slut så ser jag en liten gubbe som ska föreställa chaffören, fullt påpälsad med stor jacka, typ pälsmössa med öronlappar och halsduk och handskar, han vinkar till mig. Frågande börjar jag försöka förstå vad han vill och inser till slut att han förväntar sig att jag ska öppna dörrarna på egen hand. Så jag puttar in de halvtröga dörrarna och stiger in. "yalla yalla" hojtar busschaffören glatt. "Hej hej" svarar jag samtidigt som jag sveper med blicken över mina blivande medresenärer som alla sitter och huttrar med mössor och halsduk och med förtvivlade ansiktsuttryck. Det tog inte långt tid innan jag såg likadan ut. För när bussen for iväg så undrade jag vart jag hade hamnat. Dels därför att det var så kallt så att vi nästan blåste ut vita måln. Dels därför att bussen skakade och hoppade så mycket så hade jag sagt "Bäääääää" så hade jag låtit som ett riktigt får fast med ett bättre vibrato. Men det värsta var ändå dörrarna. Trots att de inte ville öppna sig när de skulle så ville de gärna göra det när de "inte" skulle. Dvs under färd. Joda, de öppnades och stängdes och öppnades för att vara öppna och ställa sig så ett tag för eventuella snövindar som ville in och värma sig hos oss. Allt var HEEELT galet! (Det sista sade jag med breeed norrländska.) Men till slut var vi framme. Efter att ha kämpat med att öppna dörrarna för att komma ut så stressade jag iväg till nästa buss. Sen, äntligen kunde jag pusta ut. Jag hade klarat det!!

Helt sjukt. Men smått roligt. I alla fall nu när jag tinat upp mig och gottar mig med mitt morgonte bredvid min sköna värmefläkt i min reception. Nu är det lätt att vara kaxig nämligen. Känns skönt att vara på trygg mark igen. Hehe.. Äventyr i all sin ära, men det finns ju av de roligare slagen.

Det var länge sen..

Underbar låt!

Sen ett tips. Köp hem Heather Novas låt "Like lovers do" från nätet. Den är superbra! ;)

Lyckomedicin?

Brorsan och hans tjej verkar skapligt lyckliga. De dricker såna där shots. Kanske funkar på mig oxå? Jag kanske lider brist på en massa grejer i kroppen? Värt ett försök.. Vänta...

*Dricker*

*Väntar på effekt*

Nej, det funkade inte. Synd. Nejmen, skämt åsido. Jag köpte sån till min yngsta i första hand, hon har inte ätit på 3 dygn. Tänkte det kunde vara bra att få i henne en sån. Men det gick inte, hon tyckte den var äcklig. Men lite i taget kanske? Slängde i alla fall i mig en sån själv oxå. Bara att "veta" hur nyttig den är räcker för mig. Även om den inte var direkt god.. men det är ju sällan nyttiga saker "är" goda dock.

Hårt

Tog bort inlägget. Klagade över allt. Tyckte synd om mig själv.

Patetiskt.

Nu ska Nina rycka upp sig på något mirakulöst sätt. Joda. Eller i morgon.. Tror inte jag orkar idag.

Annars

Sorg. Kan inte riktigt förklara det. Men det är något krypande.. Sen klumpen i magen.

Ångest.

Jag måste bli kvitt allt. Få fortsätta. Koncentrera mig på sånt som får mig att må bra. Men det är rätt svårt som det är just nu. Jag kommer ju ingenstans?

Blir smått galen av att ha det så här.

Sen har jag så svårt att förlåta mig själv. Förlåta mina egna brister.

Väder-rapport

Tog en promenad i dag på morgonen för att köpa lite bakade potatisar till kvällen. Så här såg gatan ut mot lilla Konsum i området bredvid vårt. Det verkar inte som att någon har åkt till jobbet i dag. Här var bilar uppradade längs gatan så långt ögat kunde nå. Så brukar det alltså inte se ut en vardagsmorgon. Bilar stod fortfarande kvar på uppfarterna till husen. Ingenstans var det tomt på bilar. Man kommer ingenstans.

Men vackert är det. Dock så har jag inga vackra vyer att fota här i mitt närmsta område så jag fick fota det vackraste jag hittade i jakt på att fota den vackra snön. Men trädet var rätt fint ändå, sen är det så härligt med orörd snö.. Promenerade upp lite närmare trädet för att fota, snön sträckte mig upp till knäna.

Snurflan är fortfarande sjuk. Riktigt eländig. Stackars. Men i morgon ska Xet vara hemma.

Inte så fel för egen del faktiskt..

Det är faktiskt inte helt fel att vara hemma med sjukt barn. Speciellt inte om man själv känt sig lite krasslig. Jag har sovit mycket, ätit "tyckt- synd- om -mig -godis" och tagit det allmänt lugnt. Skitskönt.

Fast skruttan är väldigt gnällig dock. Kokhet, snuvig, hostig och gråtig. Så det är ju inte lika skönt för henne...

Annars så är det ett fasligt snöoväder. Men det tycker mina andra barn om. Min mellersta ovan och en liten bild från fönsret ut mot baksidan. I morse fanns inte där ens ett spår av snö.

VAB

Är hemma för vård av sjukt barn idag. Det är INTE bra. Jag har en liten liten tid på mig nu att göra ett gott intryck på jobbet så jag får stanna på företaget. Jag är bokad tom hela mars. Jag vill verkligen vara på jobbet varje dag så de ser hur gärna jag vill och att de inte ska vara rädda att anställa mig pga att jag har barn. Det är ändå så, att vi är några tjejer som nog alla vill samma sak. De andra tjejerna har INTE barn och är dessutom supergulliga och jätteduktiga. Jag är rädd att de väljer dom hellre. De tjejerna verkar dessutom ha bättre kontakt med de andra receptionstjejerna samt chefen.. så de har liksom redan alla fördelarna. Så det känns inte ett dugg bra att vara hemma med sjukt barn. Det värsta är att jag nog måste vara det i morgon oxå... Hon hostar och känns varm.

Åååååh! Men så är det ju sååååå synd om henne min lilla skrutta. Jag som tänkt bädda ner henne i vagnen och sticka på utflykt. Jag behövde handla lite och tänkte att lite frisk luft skadar ju inte så länge hon ligger fint och still i vagnen. Det är ju till och med så att det nog är BRA för henne, hemma håller hon sig ju inte still, det tvingas hon ju dock göra i en vagn. Men SJÄLVKLART så ska det vara snöstorm ute idag. Så jag är SÅDÄR sugen på att åka iväg någonstans. Men vi får väl se....

Små gester värmer ändå

Nyss så kom en kvinnlig kollega ner till mig här i receptionen från en av avdelningarna ovan bara för att bjuda mig på en semla för att som hon sade "Du är alltid så snäll och trevlig mot oss så vi tyckte du skulle ha en"!

Oj, jag blev helt rörd! Visade inte det då utan tackade snällt och glatt. Men inne i mig så bara rös jag. Av tacksamhet.

Semlan ovan visar inte just den semlan, för bilden hittade jag på nätet, men det var av samma modell i alla fall.. hehe

INKÖPSLISTA

(För att vara lite skönt alldaglig, lättsam och oviktigt ytlig)

Örhängen ( Några små i silver)
Dag och Nattcreme (antirynk, måste förebygga ålderdomstecken hehe)
Brun Kayalpenna (Har slarvat bort min, VART är den??)
Hårfärg (Ska färga det mörkbrunt nu, min naturliga hårfärg. Slipper utväxt eftersom jag inte kan färga håret så ofta nu sen jag förstört det så)
Några linnen på H&M (Behöver i jobbet då jag alltid har dress på mig, det är bara en liten del av undertröjan som syns, så något billigt på H&M i olika färger att variera med skulle passa skitbra.)
En ny deo. (Den här gången ska jag undvika att köpa en som luktar svett)
Rakhyvlar. (Ja, jag tycker de funkar precis lika bra som dyra ladyshaves.)
Hårnålar. (För att äta upp. Äh, sorry. Dålig humor. Behöver dom i mitt hår så klart.)

Har inte råd.. MEN skulle jag hitta ett par snygga finbyxor i svart så skulle jag verkligen BEHÖVA det i jobbet. Sen jag gått ner i vikt så sitter de jag har inte så bra. Det är inte så det stör i ögat, men jag tycker det känns irriterande att gå och dra upp dom hela tiden, och det är inte snyggt att sätta i skärp, då blir det såna fula skrynklor i midjan. (Tyvärr har jag inte gått ner så mycket mer än 4-5 kg (varierar lite från dag till dag) men det känns ok ändå.)

Och så hade jag behövt mig en ny skiva att trösta mig med. Jag brukar må bättre av det..

Men jag har ju glömt plånboken hemma idag, så jag få skuta upp inhandlingen tills i morgon.

Hur jag mår annars

Förresten, rent psykiskt så mår jag inte LIKA dåligt idag. Men så är jag nästan för trött för att känna för mycket. Går som i en liten bubbla.. Men ont i magen har jag fortfarande, ni vet som en liten knut av ångest som ligger och trycker för att man ska få känna att man lever..

Får försöka tänka lättsamma tankar idag.

Trött

Det här kan bli en jobbig dag. Min yngsta har hostat igenom heeeela natten. Det har gjort helt ont i kroppen att lyssna på. Jag har varit orolig att hon ska hosta sönder sig. Dessutom så fick hon hög feber. Jag har varit uppe tre gånger och suttit med henne och vaggat henne i famnen,(För att täppthet och så ska släppa lite om hon sitter upprätt i några minuter) jag har gett henne hostmedicin, vatten och febernedsättande, näsdroppar. Inget har hjälpt. Kan inte påstå att jag sovit speciellt mycket i natt. Men nu är jag på jobbet. Ser suddigt. Så trött är jag.

Mitt X skulle vara hemma med henne. Jag erbjöd mig men han var gullig nog att ta det. (Men han var nog ännu tröttare än mig, det var henne han låg bredvid så han har haft hostandet precis vid örat så han har nog inte heller kunnat sova). Han lovade att ta henne till doktorn idag i alla fall. Jag är rädd hon skadar sina lungor eller drar på sig en lunginflammation annars.

I morgon ska jag dock vara hemma med henne om det behövs..

Eftersom jag var så trött i morse så glömde jag bort alla såna vanliga saker som går på rutin normalt. Så jag har varken lunchlåda eller pengar till mat med mig. Så jag har INGENTING att äta till lunch. Det är lite tråkigt, för idag mer än någonsin behöver jag energi..

Det kommer bli en MYCKET tuff dag.

Mensen

Ja, den kanske oxå förklarar lite till varför jag mår som jag gör. En gång i månaden är jag nämligen ALLTID lite mer nedstämd än vanligt. Det är i samband med mensen och har väl antagligen något med hormoner att göra? Brukar antingen tro att jag är dödsjuk och brukar känna mig febrig eller så blir jag så deprimerad att jag tror att det är lika bra att ge upp allting.
Och nu har jag fått mens..
Så.. vi får hoppas det känns bättre i morgon. Hoppas

Ändå sitter jag här och ler

Ja, det är rätt så fashinerande.. Jag tror inte någon som träffar mig eller pratar med mig idag skulle märka av att jag faktiskt mår jättedåligt just nu. Tvärtom så får jag höra att det är så fantastiskt att jag alltid verkar så "himla glad" jämt.

Bra att man är gammal skådespelerska. Det är faktiskt rätt skönt.. Det känns ändå lite som att jobbet är en befrielse. Här kommer jag ifrån allting. Jag känner mig trygg här. Trivs verkligen med mitt jobb. Usch, vilken tur att jag har det!

Det känns inte så bra just nu...

Nu är det tillbaka. Självhatet. Ont i magen, ångest och en stark känsla av att inte vilja vara kvar i min kropp. Jag försöker vara stark, tänka på ett bra sätt och så vidare. Idag när jag åkte till jobbet så kändes det så tydligt. När jag hoppade av den ena bussen för att gå iväg till den andra så fick jag en stark impuls över mig att bara ge upp. Bara lägga mig på marken och skita i allt. Kanske skulle någon plocka upp mig? Kanske skulle jag hamna på psyket där jag kunde bli matad med en massa mediciner som fick mig att sluta tänka och känna. Vad skönt! Jag kände mig matt i knävecken och det var en kamp att fortsätta rakt fram, stå på mina ben och ta nästa buss vidare. Så vad var det som gjorde att jag klarade det då? Mina barn. Mina älskade, underbara, väldoftande, mjuka, vackra och lyckliga och totalt oskyldiga barn. Barn som älskar mig, litar på mig och behöver mig.

Så jag har inte tid att klappa ihop. Kommer inte att göra det. Jag ska hålla huvudet högt. Vara stark. Det finns vissa saker jag MÅSTE klara av i mitt liv just nu. Och det är att fixa jobbet så pass bra så att jag kanske kan få anställning direkt på det företaget jag jobbar på istället för genom det konsultföretaget jag jobbar på nu. Konsultföretaget ger mig en skitlön och dessutom så känns allt så himla osäkert jämt med dom. Jag behöver en stabil trygghet och jag behöver en riktig lön så jag har råd att leva och försörja mina barn. Allra mest nu när jag ligger i separation. Så det är ett av de viktigaste målen. (Förutom att jag själv ska klara mig igenom detta med rak rygg) Sen att skaffa mig en lägenhet. Och att huset säljs.

Dessutom så ska jag inte dricka på ett tag nu. Man ska inte dricka när man mår så här.

En blick från gårdagen

Nej, jag har faktiskt inte redigerat fram det här ljuset. Det VAR faktiskt precis så här rött. Helt fantastiskt!

BAKFULL

Det blev en fest av det hela. Schyyyyyyyyyyyyyyyyyyy!!!!

*Sover ruset av mig*

Nu bär det av

Väskorna är packade och barnen uppspelta till tusen. Jag ska ta med dom till en väninna och hennes dotter långt ute på landet. Där ska vi sen ut och promenera i skogen. Senare så ska vi äta Tacos (Jag vet.. men det är ju sååå gott!) och dricka lite rödvin och se melodifestivalen. Antagligen så blir det att vi sover där sen. En till väninna till min vän ska komma med sina barn oxå, så det blir säkert jätteskoj.

De har normalt sätt män båda två, men de ska resa bort äver helgen så de passar på. Och det passar ju mig väldigt bra som inte har någon man alls.

Återkommer med foton i morgon..

Mumma

Dags att dela med mig av mitt liv i bilder...

Dagens första nachos tallrik med hemmagjord salsa.. aaaaah!

Men åååååååååååh

Nu var den där andra här i receptionen (civilingenjören) och snackade. Eftersom jag hade tråkigt så pratade jag tillbaka. Men ärligt talat så tycker jag han verkar rätt töntig. Precis när han skall gå så säger han "Jag måste ha ditt telefon.nr för den där fikan". (jag HAR sagt att jag inte vill träffas för att jag inte är intresserad av killar i dagsläget, att jag ligger mitt i en separation)Jag visste inte vad jag skulle säga??!!! Han BORDE ha märkt min tvekan för jag sade "hmmmm, jaha måste du?" lite tvekande.. och faktiskt lite småsurt. Jag VILLE inte. Men vad skulle jag säga? Så till slut så ger jag honom det där jäkla numret.. JAG HOPPAS HAN INTE RINGER!! (men jag vet att han kommer göra det)

Jag har inte lovat att träffa honom. Jag sade för att inte göra honom ledsen när han bjöd ut mig att "Om planlösheten och slumpen får ihop det någon gång så får väl se om vi kan träffas enbart som vänner". Det kanske var dumt. Men jag ville inte vara taskig. Men OM jag hade varit intresserad så hade jag inte sagt så. Det BORDE han förstå. Svårt att inte såra och samtidigt vara tydlig. Ska man säga "Du, jag känner mig inte tilltalad av dig för fem öre, du är inte snygg och dessutom så tycker jag du verkar lite småtöntig". Det har jag inte samvete att säga.

Jag måste komma på ett sätt att få honom att sluta ragga på mig.. Jag MÅSTE! Jag börjar störa mig mer och mer på honom..

Kom med tips!

Tips på "Slingervägar"?

Kan man slingra sig vackert? Irländaren vill gå ut och käka något med mig på onsdag, "som vänner". (Yeah, right) Jag orkar faktiskt inte. Jag tror han hoppas på något och jag känner verkligen inte att jag har orken att hamna i någon jobbig situation där jag ska tvingas förklara mig så allt blir pinsamt. Jag svarade att vi får se vad som händer nästa vecka. Så jag hinner komma på något bra. Någon som har någon ide?

HATA

Det är ok om folk lyssnar på Mp3 på högsta volym i sina öron. Men INTE när de ska sätta sig bredvid mig på bussen. Speciellt inte på morgonen när jag försöker sova. Då är det INTE ok!

Allra minst inte när de lyssnar på enformig skitmusik och man ex tvingas lyssna på någon kåt tjejröst som stönar "pussy" sången igenom.

Sovit Gott

Oj, vad det var länge sen jag sov så gott. I natt har jag sovit i kapp med änglarna. En fe drog sitt spö över min säng i natt och förvandlade den till bomull. Allt var bara sjukt mjukt.

Jäkla klocka att ringa. Ställde den på snoose. Då hör jag en liten söt röst från våningssängen ovan (Jag sover i min dotters våningssäng pga en pågående separation med pappan)

"Mammaaaaa?"
"Mmmmm`"
"Ska man inte gå upp när klockan ringer?"
"Jo, jag ska bara vila lite..."

Men ändå, när jag väl gick upp så är jag helt sjukt utvilad. Det var inte igår! Tack! (Den som nu vill ta åt sig)

Jag ger upp

Det GÅR inte att läsa (böcker) när livet är så här... Det är som att bada utan vatten. Det saknas något. Jag fattar inte vad jag läser.

Tankarna leker på egen hand. Eller så är de bara helt toma. Knacka på mitt huvud och det kommer eka.

Ibland tömmer man för att orka.

Vill gå ut

Jag är så himla sugen på att gå ut med någon kompis och dricka, snacka och parta. Men med vem? De vänner jag har haft de sista åren är ju folk som har familj och har inte alls samma lust för samma sak. Hur skaffar man sig lite halvgalna singelkompisar? Jag känner att det kryper i mig av lust för att vilja gå ut. Ärligt talat så blir jag helt FRUSTRERAD när jag tänker på att jag inte har någon att gå ut med. Hur sjukt är inte det? Jag är ju liksom världens mest normala tjej (lite halvgalen och planlös kanske, men det borde inte vara till någon nackdel i detta fallet) och ser inte på något sätt konstig ut. Dessutom är jag sjukt social och de flesta brukar prata med mig som om dom känner mig redan efter ett kort tag. Jag borde ha vänner. Gah!

På jobbet ex. Jag är receptionist. Jag pratar med alla. Det är mitt jobb. Och jättemånga av de tjejer som kommer förbi är i min ålder och vi har jättetrevligt och hejar som om vi känt varandra jättelänge. Men det är bara att inse: Jag är bara en receptionst. Skulle jag fråga någon om vi skulle gå ut en kväll så skulle det uppfattas helt konstigt. De är i en högre position än mig. Och det är på jobbet vi flinar och har oss. De kanske inte ens skulle hälsa privat? Vad vet jag?

Däremot om dom frågade mig om JAG ville gå ut, då skulle det vara ok. Men det är ju ingen som vet att jag lider nöd på vänner. Jag ser säkert ut som att jag har hur många vänner som helst. Klär mig alltid halvtrendigt och ler alltid glatt. Så ingen kommer att fråga.

Säg nu inte att man kan ju alltid fråga. Jag lovar. Kände ni mig så skulle ni veta att om jag hade tyckt det känts tryggt att fråga så skulle jag ta första chansen att fråga om personen verkade vara någon rolig person. Men jag känner av att det inte är läge för det idag. Så mina kontakter här går bort i dagsläget. Kanske längre fram när jag jobbat här längre, då får vi se om saker har förändrats.

Men idag då? Jag hade gärna hittat på något ikväll egentligen. (Eller inte, jag har inte pengar, men jag menar rent som jag skulle VILJA) Hmm.. Svårt.

Jäkla mäklare

Är man mäklare och håller på att sälja ett hus så ska man väl finnas tillgänglig på telefonen??!! Men nej, jag har försökt få tag på våran mäklare sen igårkväll för att få en mailadress som jag kan skicka foton på. Hans foton var så dåliga (aldrig förr har vårat hus sett så ohemtrevligt och trångt ut som på dom.)så jag har fotat nya för att kunna lägga in, tror det kan locka fler intressenter. Detta har vi kommit överrens om. Men jag har lämnat in 2 stycker meddelande plus att jag ringer en gång i halvtimmen, men jag har fortfarande inte hört av honom. Hoppas att vi inte missar någon intressent pga att han inte svarar i telefonen.

Oproffsigt i mina ögon.

Synd, för när man träffar honom så har en ett behagligt och proffsigt sätt.

Ett väldigt onödigt inlägg

Jag är sugen att prata av mig med dig bloggen. Men jag har inget att skriva... Jag känner mig ganska så tom och ointressant. Det har varit så de sista två dagarna.. men orkar inte ligga på och tänka och känna så jäkla mycket när hela ens framtid är helt oviss. Sen igår är jag lite av en besviken fröken och det gör det ännu mera svårt att vara pigg och ärtig.

Så vad kan man skriva om? Vad brukar man/Jag skriva om? Minnen? Planlösa tankar kring onödiga saker? Berättelser om spännande saker som hänt mig? Politiska åsikter? Vad har jag att komma med?

Minne:. Ja, massor. Tråkiga minnen. Underbara minnen. Sjuka minnen. Romantiska minnen. Fina minnen.Stora minnen. Men inget som inspirerar mig att berätta just nu.

Planlösa tankar kring onödiga saker: Ja, massor men lite väl onödigt och ointressant. Som att jag retar mig på att min fina temugg har fått ett läppstiftsmärke från mig (eller egentligen är det läppglans) eller att min binda inte ligger helt rakt i trosan (ursäkta killar, sån information är lite för mycket för er va? Kanske för tjejer oxå.. men äsch) eller att bananen jag snart ska inta har lite för mycket bruna fläckar på skalet för min smak eller att vattnet jag ska dricka till bananen säkert har hunnit bli ljummet vid det här laget (Det var alltså kallt innan, inte varmt..hehe )eller att jag måste skicka in tidrapporter varje vecka till mitt konsultföretag (De VET ju att jag jobbar här!) eller jag önskar att hela mitt liv hade fått gå vidare nu...

Berättelser om spännande saker som hänt mig: Nej, inget på sista tiden. Jag läste dock i ett skojigt mail igår att grisar kunde få orgasmer som höll i sig i en halvtimme. Det var dock lite spännande? Coolt i alla fall. Instämmer i mailförfattarens önskan att det skulle vara lite coolt att vara gris för ett tag.. hehe

Politiska åsikter: Javisst har jag det. Men det finns andra som tycker det är roligare att uttrycka dom.

Så nu lyckades jag få till ett inlägg i alla fall. Kul eller inte.. jag fick skriva lite med mina kliande fingrar i alla fall..

Vi såg Class of 76

Rätt bra faktiskt. Lite småobehaglig. Jag ger den en trea i betyg.

Bra gjort!

Gårdagen var JÄTTEBRA för min diet. Chips, dipp, kex, godis, ost och vin är såååå nyttigt och så blir man så läckert smal av det oxå...

Så kan det bli..

Han som skulle köpa vårt hus drog sig ur i sista sekunden. Någon timme efter att vi bestämt dag för kontrakskrivning. Mitt X missade pga detta en lägenhet han redan fått beskedet om att hann vunnit budgivningen på. Så nu står vi på noll igen. Det måste bli en ny visning. Efter sportlovet nästa vecka. Skit. Ingen annan lägenhet på g.

Puben var stängd. Stackars Xét.

Han var på måttligt gott humör. Jag tyckte så synd om honom.

Jag: "Du, ska vi inte skita i ALLT ikväll? Mysa, äta, frossa och se film? Vara vänner?"

Så nu gör vi det. Så dagen blev inte så dålig trots allt. Hela bordet är fullt av tyck synd om mat och snacks. Fy fan vad äckligt. Och GOTT!

Äsch, nu skäms jag..

Sitta här och tycka synd om mig själv som värsta patetiska. Nej, nu ska jag hem och fira Alla hjärtans dag med mina barn. Jag vet inte hur än.. men något ska jag väl komma på! Jag är inte ett dugg bitter. Faktiskt. Jag mår SKITBRA idag. Jag är stark och snygg, vad mer kan man begära? ;)

Jäkla Alla hjärtans dag!!!

Uäääääh! Nu ska jag vara SJÄLV hemma på alla hjärtans dag oxå. Förut trodde jag i alla fall att Xét skulle vara hemma. Då hade det inte känts lika ensamt.. då var vi i alla fall två om det. Och liiiiiite liiiiite hade jag hoppats att han ändå skulle uppvakta mig idag. Jag VET att vi inte är tillsammans och att det hade varit konstigt. Men vi lever ändå tillsammans fortfarande och vi har ALLTID firat alla hjärtans dag i hop. I går så sade jag till och med att jag var lite ledsen för att det inte längre fanns någon anledning att fira det. Då erbjöd han sig dock att vi kunde dela på en flaska vin och äta något gott för gamla tiders skull.. Men jag sade nej eftersom jag inte pallar att dricka vin på vardagarna, jag blir helt förstörd dagen efter ÄVEN om jag bara dricker lite. Men mest sade jag nej för att det kändes som att jag tiggt om det och jag ville inte att han skulle känna sig tvingad att vara snäll. Så jag antar att jag får skylla mig själv.

Nu ringde han nämligen och ska ut och dricka öl med en kompis. Så min alla hjärtans dag present kommer vara att vara hemma själv och leva vardag som vilken dag som helst. Själv. Det känns helt sorgligt. Har till och med ont i magen. USCH! Hade han gått ut i morgon hade jag inte brytt mig för fem öre. Igår skulle han egentligen gått ut, då var jag sjuk, men inte ens då brydde jag mig. Men just idag känns det så jobbigt att vara själv! *snyftar*

Så har jag tagit emot blombud HELA dagen till en massa tjejer från hemliga beundrare.. men har jag fått något? Icke. Och jag är väl inte jätteledsen för det. Jag tror jag är mest ledsen över att denna dag mer än någon kommer få mig att inse hur jävla oälskad och ensam jag faktiskt är.

Johanna Sällström död!?

Hur läskigt som helst. Hon var så ung, var mitt uppe i karriären. Det var så oväntat. Varför? Vad hände?

Hon hade en dotter oxå. Jag tycker det är så sorgligt. Så börjar jag tänka och fundera över mitt eget liv. Det där skulle likaväl kunnat vara jag? Johanna var något år äldre än mig bara.... Vad skört livet är ändå! Samma liv som vi alla mer eller mindre tar för givet.

Sånt här gör en faktiskt lite smårädd..

Så har den svarta (röda) dagen börjat..

Men jag har dock blivit uppvaktad helt oväntat. Av SKÅNETRAFIKEN. Jupp. Alla på bussen fick ta ett fint hjärta med något badskum i som räcker till ett bad. Nu är hela dagen räddad!

Men jag ska inte vara bitter. Det var ju i och för sig rätt trevligt av Skånetrafikens ledning att ge en sådan liten fin gest på Alla hjärtans dag..

Skit i alla hjärtans dag!

I morgon är det alla hjärtans dag. Vill inte! Ingen dag känns så ensam som just den i min situation. I 7 år så har jag alltid haft någon att fira den med, gå ut och äta med och bli uppvaktad av. Jag har alltid älskat alla hjärtans dag. Men den här gången... buhuuu så kommer det vara som en vanlig dag fast mycket ensammare.. För ingen kommer uppvakta mig och ingen fin middag väntar heller. Jag ska blunda och förneka varenda hjärta jag ser.. Inte för att jag missunnar er andra, utan för att slippa känna mig så ofantligt sorglig själv. Ok?

Sade jag att det är lite synd om mig?

Joda, jag är lite sjuk idag... =( Ont i halsen, (fast jag är fortfarande lite hes, det är bra!) trött, rinnande ögon, hosta, ont i bröstet osv. Buuhuuu! Fast jag jobbar dock och ler som vanligt. Jag ler fan alltid här i receptionen. Jag skulle bli skittrött på någon som ALLTID log. Men det är ju lite mitt jobb så om någon stör sig får de nog stå ut.

En fågel i mitt hjärta?

I natt drömde jag att jag hittade två små fågelungar i två olika storlekar som jag tog mig an att ta hand om. De var alldeles duniga och små. Drömmen var så tydlig. Starkare än vanliga drömmar.

Så kom jag på att min sista dröm som var liksom extra tydlig eller speciell oxå handlade om fåglar. Fast då var jag själv en and! (Jag veeeet, helt sjukt!!) Så jag börjar undra om jag har någon speciellt relation till fåglar som jag inte känner till? Kanske var en fågel i ett tidigare liv?

Eller så önskar jag omedvetet att jag vore en fågel. Ofta förknippar jag fåglar med frihet.. och förmågan att kunna flyga. Och flykt. Hmmm.. något att fundera på. Kan betyda mycket..

Gröna eller gula bananer?

Gula tack! De gröna smakar apa! Åt precis en.. uäk! Kall, smaklös, hård och slemmig.. Hur kan någon tycka något sådan är gott?

Ojojojoj, håll tummarna..

Det visar sig att den unga killen som var på visningen faktiskt var mer seriös än vad vi trodde... Han håller nu på att skicka in papper och skit för att se om han blir godkänd av bank och förening!!! Ooooh... *Håller mig för min pirrande mage*

Problemet är ju dock att varken Mr.X eller jag har någon bostad än. Men Mr.X påstår att han ska fixa en omgående.... Vi får väl se. Nu händer det grejer minsann... I morgon får vi veta om bank och förening godkänt honom i så fall blir det kontraktskrivning i veckan redan. Läskigt. Tycker INTE om att vi inte har hunnit skaffa oss en bostad ännu...

Hes

Och jag är hes idag! Fast jag tycker om att vara hes. Tycker en hes röst är småsexigt. Om jag själv lyckas med den bedriften låter jag dock vara osagt. Haha! Det är i alla fall trevligare att ha en hes röst än den vanliga tråkiga rösten som jag tvingas höra varje dag. ;)

Laleh konserten

Hoppas ingen blev besviken på min lilla hemlis. Men det var i alla fall detta som var hemligheten. Jag har längtat så länge och var så förväntansfull. Varför jag inte vågade säga något är helt enkelt för att jag är försiktig med att skriva ut tid och plats där jag ska vara, på internet. Jag tror inget annat än att alla som läser min blogg är goa människor, men man kan aldrig vara nog försiktig dessa tider.

Så hur var konserten? Det var helt superbra! Laleh är en så varm och spontan tjej och när hon framför sin musik så framför hon den inte bara, utan hon ÄR musiken. Hon improviserar, flörtar och busar. Flera gånger fick hon med oss i publiken att sjunga med i för stunden improviserade små låtar. När hon fått igång nästan hela publiken där männen sjöng i en stämma och vi kvinnor i en annan, då ställde hon sig åt sidan, blundade och njöt. Som att vi var hennes musikinstrument som hon sen njöt av att lyssna till. Min kompis som aldrig tidigare lyssnat på Laleh utan mest följt med som sällskap utbrast fashinerat "Jössös, vilken makt hon har"! Och ja, Laleh har makt på scenen. Men ändå trots den stora makten så är hon fortfarande så där mjuk, jordnära och så mycket vanlig människa att jag blir alldeles varm av respekt inför henne. Som mest glad blir jag när Laleh får något busigt i blicken och utbrister i spontana glädjerop för att sen hoppa jämfota upp i luften likt ett entusiastiskt treårigt barn. Detta gjorde hon flera gånger, vilket var sjukt charmigt och spontant. I en del av låtarna gjorde hon om texten och improviserade om kvällen vi delade. Hon presenterade sina bandmedlemmar, hon fick oss alla att sjunga med i hur "bra" vi alla var och hon sjöng om det hon såg i samma sekund hon sjöng om det.

Vid något tillfälle under kvällen så hör jag någon ropa något till henne från publikhavet, Laleh svarar honom på persiska. De utbyter några snabba kommentarer och blygt översätter Laleh vad dom säger. Han säger något om kärlek och om att "älska" förklarar hon. Sen hördes rösten ifrån publikhavet igen, denna gång på svenska "Och Laleh betyder Tulpan!". Då ler Laleh generat och svarar "Ja, och Laleh betyder Tulpan".

Tack kära Tulpan för det du delade med oss igårkväll!

Ovan lite bilder från konserten som jag tog. Det är inte omöjligt att jag slänger in lite fler bilder senare..

Njaeee

Det där gick inte så bra.. EN människa kom på visningen. Han lade in en intresseanmälan. Men han kändes inte seriös alls. Vi kan hoppas, men jag tror inte på det. Så vi väntar och ser om något händer, någon som ringer på efterkälken. Annars blir det en ny visning..

Skit oxå. Vi hade behövt få det här gjort. Veta hur mycket vi ska få för huset framförallt.

Själv sitter jag färdigsminkad med hatt och slips beredd att ge mig ut. Nej, jag ska inte på dejt eller nått sånt. Jag återkommer i morgon. ;)

En kvart kvar

Huset städat. Jag väntar. Och hoppas...

Snart...

Mindre än 4 timmar kvar till visning. Åh, vad jag önskar det kommer många och att vi får in bud!

Annars så blev gårdagen oväntat astrevlig. Faktiskt. Vi hade det riktigt bra i hop. Skrattade och pratade som vilka människor som helst. Helt underbart! Sånt vill vi ha mer av.

Bara så ni vet

Jag har inte glömt att berätta.. det är lite medvetet.. nojjig som jag är. Men i morgon ska jag göra något som jag själv tycker är "göhäftigt". Jag återkommer med bilder och info. Men det blir sent i morgon natt eller på måndag.. Då får ni veta... *Flörtar*

Melodifestivalen

Jag har gråtit för mycket på sista tiden. Jag ville inte gråta mer. Men ikväll... när jag såg MELODY NR 2- då grät jag. Jag vill inte säga mer, förklara mer. Men hon är det bästa i melodifestivalen på flera år.

Skriver i efterhand: Jag var nog lite onykter när jag skrev ovan. Känns lite dramatiskt skrivet idag så här i efterhand. Hehe.. *Ler generat* Men låten var dock väldigt väldigt bra. Och historien bakom artisten väldigt rörande. Men jag tror inte jag suttit och blivit rörd till tårar om jag inte hade druckit x glas vin innan..

En fin låt

En av mina favoritlåtar från gymnasietiden. Håll till godo..

Fredagen och familjemiddagen

Jag har ätit upp mig på skit så mycket igår så det känns som att halva min diet tid gått till spillo. Men vad 17, jag får ta igen det nu..

Middagen gick väl ok. Ja, hela kvällen gick "ok". Jag skulle överdriva om jag sade "bra" för det var det inte. Denna gången kan jag ta på mig en del ansvar. Jag kände mig så lättprovocerad på något sätt. Retade mig på honom. Och så blev jag nog lite dryg i sättet. Det var inte meningen, det bara blev så. Men jag var inte sämre än att jag insåg att det var jag som gjorde fel. Så jag bad faktiskt om ursäkt sen. Efter det gick det lite bättre även om inte någon av oss satt och var direkt glada på varandra. Men det blev inget skrik i alla fall. Barnen somnade i sofforna nere vid oss. Jag tror det kändes bra för dom att vi alla kunde vara tillsammans.

Sen var mitt X så pass duktig så att han tyckte vi skulle lägga oss tidigt. Så redan vid halvtio skildes vi åt för att gå in i varsitt sovrum efter att korthugget önskat varandra "Godnatt". Kändes lite halvskumt att lägga sig halvtio en fredag. men jag tror det var bra.

Idag ska vi storstäda hela huset. I morgon är det visning på huset. Det kommer inte bli en kul dag. Jag hoppas att vi ska hålla sams.

Hur ord låter i barns öron för första gången

Min dotter knappt tre år kommer in till mig här i vardagsrummet med sin adidasoverall, hatt, vantar och för stora gympaskor.

Jag säger: "Vad snygg du är! Du ser ut som en liten söt hipphoppare!"
Hon svarar förnärmat: "Jag eee ingen hipp-plopp-plaa!"

*Fnittrar* Så sjukt gulligt det lät!

AAAAAAAAAAAAJ!

AJAJAJAAAAAAAAAJ! (Ursäkta att jag kriker!) Men det blir bara värre och värre! Why?

Ok, så här är det. Jag är glupsk. Äter jag dessutom ensam så är jag glupskare än glupskast. I dag på lunchen åt jag ensam. Och jag haaatar när maten är ljummen eller kall, så har jag tid så är det bättre att ha den lite längre inne i micron. Men jag haaatar dessutom att vänta tills maten kallnat sen när jag väl ska äta den. Resultat? Jo, den smärta jag nu har långt ner i halsen då en kycklingbit het som få har bränt något känsligt där nere och får det till att kännas som att jag har värsta halsflussbölden där så fort jag sväljer. Och jag som skulle äta tacos och ha mysigt... det kanske går ändå.. men USCH VAD DET GÖR ONT!!

/Nina Klantarsel

Ett litet tetips så här på morgonkvisten.

Sen första koppen för tre veckor sen så har Liptons Orange Jaipur blivit ett måste att starta dagen med när man kommit till jobbet. *tipsa tipsa*

Inför helgen

Vi pratar mindre och mindre med varandra. Men mer och mer trevligt.. Igår gick jag och lade mig nästan samtidigt som han kom hem från att ha tränat bandy. Jag har ingen aning om när han gick och lade sig eller vad han sysslade med. Det känns skönt. Vi är självständiga.

Ikväll ska vi försöka oss på att käka middag ihop. Det var säkert flera veckor sen som vi gjorde det. Dels för att vi sett till att någon av oss hållt oss borta på helgerna. Dels därför att jag går på diet så jag äter innan alla andra på vardagarna. Men ikväll gäller det. Upp till bevis, klarar vi av att göra det utan att bråka eller störa oss på varandra? Jag vill det, för barnen skull. Jag tror att det skulle kännas skönt för dom att se oss ha det trevligt tillsammans utan att hata.

Jag mår bättre och bättre. Min spegelbild och jag håller på att blir något sånär sams igen. Jag har nu gått ner sammanlagt 5 kg sen jag började dieten för nu snart en månad sen. Jag har redan börjat kunna använda mina gamla kläder. Nästan så jag är nöjd med min vikt nu. Mer viktnedgång är egentligen inte nödvändig. Dock så skulle inte 5 kg till skada. Men då är jag verkligen "smal". Inte "för" smal dock. Jag tycker om att vara smal. Man ser yngre ut då.. hehe Men "mer" än 5 kg får jag absolut inte gå ner.

Min mellersta dotter är dock väldigt orolig av sig fortfarande. Lite extra bråkig och lättare till gråten än vanligt. Idag så sade jag till henne att vi skulle ha familjemiddag tillsammans. När hon inte blev jätteglad så fortsatte jag och sade "Mamma och pappa ska "inte" bråka", då sken hon upp som en sol och brast ut i ett spontant glädjetjut. Hmm.. det säger en del. Nu gäller det att hålla det. Jag får helt enkelt se till att gå och lägga mig om stämningen blir dålig.

Jag tror att även barnen skulle må bra av att "veta" vart vi ska flytta. Min äldsta dotters klasskompisar frågar henne tydligen varje dag vart hon ska flytta. Hon kan bara svara att hon inte ska byta skola och att hon ska stanna i kommunen. Men det måste vara jobbigt för henne att känna sig så rotlös och oviss inför framtiden. Hon är ju trots allt bara ett barn.

Snälla, alla som läser det här.. håll tummarna för att det händer något på lägenhetsfronten SNART! Gärna nästa vecka. Och håll tummarna för att det kommer många på visningen av vårt hus på söndag. Ju mer pengar vi får för huset, desto mer drägligt liv kommer jag kunna erbjuda mina barn inför en flytt.

(Dessutom så har jag tänkt lägga undan lite pengar för en eventuell resa till Thailand på egen hand..men bara om vi får tillräckligt med pengar.. så hoppas! )

Nu har det gått 4 dagar sen som jag grät. Det går framåt.

Så till slut..

Ha! Äntligen lyckades jag tajma mössa på huvudet med mössväder. Gött!

Pinsamt

Inspirerad av Cinapinas inlägg från gymet idag så ska jag bekänna färg och berätta om ett av mina livs pinsammaste stunder.

Det här var ett tag sen. Ett kort tag i mitt liv bodde jag i Vallentuna med mitt ex och de två barn vi hade just då. För att få tillbaka figuren efter graviditeten så hade jag börjat träna på gym. Ofta och seriöst. En dag så bråkade jag och killen om något. Jag var mycket frustrerad och sade till mig själv att "Nehej, här ska inte ödslas energi i onödan", så jag bestämde mig för att använda energin på löparmaskinen på gymmet. Så jag rejsade iväg till gymmet fortfarande illröd av ilska och nästan kastade mig upp på löparmaskinen. På detta gym i Vallentuna så tränade oxå a-laget i ishockey, det var deras liksom "hemgym". Just denna dagen så var hela det maskulina träningslaget på plats. "Ha, skiter väl jag i" tänkte jag för mig själv. Jag kände mig Självständig, Stark, hade gått självförtoende men var framförallt SUR!

Så upp på bandet... aaaaaaaaaaah, vilken känsla! Jag riktigt kände hur min ilska omvandlades till ren och skär konstruktiv energi... höjde lite på tempot. OJOJOJ vilka krafter jag hade den här dagen!! Det här skulle utnyttjas... *höjde lite till* "Mmmmmm, jag är fan oövervinnlig", tänkte jag stolt för att peppa mig skälv lite extra..*höjde lite till* Sköönt. Fick upp ett skönt flås och kroppen sprang likt en antiloop över stepperna. Ilskan började nu försvinna så jag började nu snegla på de unga fina maskulina kropparna runt omkring mig. Joda, trevligt, någon tittade på mig. Jag lotsades som att jag inte märkte nått utan sprang stolt vidare och ..höjde tempot lite ytterligare.. nu tänkte jag att jag skulle köra sista spurten och då skulle jag verkligen TA UT mig och springa SNABBT! Så jag höjde nu..upp ett steg..upp ett steg..upp ett steg.......men vad fan.. jag hade ju slutat höja?! Helvete, nu hakade maskinjäveln upp sig och ville inte sluta höja tempot!! Det gick fortare och fortare.. mina springsteg hade nu utvecklats till rena "Janne- långbensstegen i turbofart". Jag kämpade med knappen för att sänka men inget hände.. och det gick bara FORTARE! Nu höll jag alltså på att ramla av maskinen för det gick så himla fort så min enda räddning var i det här läget att gripa tag i handtaget framför mig. Så där flög jag nu, hållande i handtaget med benen springande i en rät linje utåt och mitt ansikte i krampaktiga panikrörelser.. tills någon lyckades komma fram och stänga av maskinen. ÄNTLIGEN! Men det var lite sent.. Där stod de flesta och tittade på mig roat.

Det här skulle egentligen bara vara uppvärmningen. Men gissa vem som slokörat och röd i ansiktet åkte hem fortaste möjligast jag kommit av maskinen efter att hastigt ha tackat min räddare? Jag.

Nu så här efteråt kan jag bjuda på det. Men det tog ett tag.. *Fnittrar*

Var inte rädd för mörkret- Björn Carlén

I ett modernt rum med klara färger med mycket limegrönt och blått så hade den här varit såå snygg. Gillar den riktigt djupblå färgen och tycker bilden har ett härligt djup och samtidigt något flummigt drömlikt över sig. Skön att fundera till.. Vill ni se mer av konstnären så kan ni gå in här.

Läget hemma

Vi börjar kunna stå ut med varandra nu. Vi har inte bråkat på två dagar. Jag fortsätter sova i min mellersta dotters rum i hennes våningssäng. Det börjar kännas helt naturligt nu att gå in i skilda sovrum på kvällen. Vi går inte ens och lägger oss samtidigt. Det har vuxit sig ett avstånd mellan oss. Ett ganska så kallt avstånd. Men hur kallt där än är så känns det som om en liten kärna till en nyvunnen respekt har funnit sin plats där. Vi lever i två olika världar. Har olika mål och drömmar och jag undrar lite roat vad som hållit oss samman så länge. Men ändå vet jag svaret. Det är barnen. Och kanske en vilja att älska varandra så som vi en gång gjorde.

Min mellersta dotter har visat de första tecknen till oro på dagis. Hon har varit lite extra ledsen och orolig speciellt vid luncherna. Igår ville hon inte ens gå till dagis trots att hon alltid älskat det tidigare. Så igår när min fd (Det var han som fröken berättade det för) berättade detta så tog jag min tös i famnen och frågade henne hur hon mådde. Då svarade hon inte. Jag frågade då om hon tyckte att det var jobbigt att vi skulle flytta. Då sköt underläppen ut och hon nickade med ledsen min. Jag förklarade att allt skulle bli jättebra så småningom. Men det är väl naturligt att hon mår lite sådär. Oftast är hon ju trots allt fortfarande glad och stark.

I natt så kom den yngsta gråtande in och lade sig i min lilla säng i våningssängen. Någon timme senare så kom den mellersta dottern nedklättrande från ovanvåningen på sängen. Jag och två barn har alltså trängts i den lilla, lilla sängen, det har varit mysigt och tryggt, men jäkligt trångt. Men de behöver väl all trygghet de kan få nu så det får det väl vara värt.

Jag vänjer mig mer och mer med tanken på att vara själv. Jag börjar identifiera mig som ensam och jag börjar tycka om det. Visserligen så visste jag väl från början att det var mitt minsta problem. Även när jag var som mest kär och förhållandet som bäst så fanns det stunder då man saknade att vara själv. Det tror jag de flesta känner då och då. Jag är dessutom alldeles särskilt självständig och tycker om att vara själv. Det enda som stör mig är att jag nog aldrig kommer orka börja om. Jag har inga fler chanser. Att få en riktig familj med redan tre barn vid 31 är näst intill omöjlig. Även om jag nu skulle hitta någon. Vi är en splittrad familj och hur sorgligt det än är så är det så det är, det är ett faktum som inte går att neka inför. Men tanken som har varit värst att vänja sig vid.. eller rättare sagt "är", det är att barnen ska slängas mellan två olika hem och att jag kommer få vänja mig att vara utan dom nästan lika ofta som jag kommer ha dom hos mig.

Problemet kvarstår med lägenhet. Ett faktum som innebär att jag blir bostadslös när som helst. Det kan bli om en månad eller om ett halvår.. det beror på hur snabbt eventuella köpare av huset vill flytta in. Detta faktum är jag maktlös inför och är något jag upplever en stor frustration inför när jag tänker på.

Annars, ja, jag mår rätt bra. Ett nytt liv väntar. Halva dagarna går åt till att fundera och drömma mig bort till främmande länder eller något så enkelt som till en enkel vardag som jag själv helt och hållet får styra över. Jag längtar till den totala frigörelsen. När allt är över och jag bor i en egen lägenhet.

Men jag är fortfarande rätt sönder och skör(Trots styrkan som växer). Jag är rädd för ett bakslag. Ett bråk, ett tjafs eller en svidande kommentar. Jag ORKAR inte gråta mer. Inte pga det här och inte av frustration. Det är ok om jag senare gråter av sorg. Men inte mer av samma gråt jag gråtit mig sönder och samman av de senaste veckorna. Det MÅSTE vara slut med det, för det orkar jag bara inte mer.

Mitt liv i bilder för 20 minuter sen

Hittade kameran och tog några bilder. Fotade det närmsta jag hade omkring mig. Ganska meningslöst. Men ändå...

E jag läcker eller?

Wihiiiii! Jag blev just utbjuden på en "riktig" dejt av en kille på det företaget jag jobbar för. Civilingenjör och allt... *Fnittrar glatt* Dock så nobbade jag honom. Jag sade att jag är nybliven singel och vill bara leva och slippa tänka på killar (Haha, gick han på den??) men att om tillfället lite planlöst skulle ges så skulle vi ju kunna träffas som kompisar någon gång i framtiden. (Vad dumt det lät, men vad säger man då för att inte såra den andra och göra stämningen dålig?)

Och killen? Ja, han är ingen snygging. Men han har skön stil och är mycket social och trevlig. Men inget för mig. Men satan i gatan vad smickrande ändå! =)

Tänk om han hade min adress hit? Vad pinsamt det skulle vara.. Men hur skulle han kunna ha den?

Längtar

Åh, Gah, Oh, vad jag lääääääääääääängtaaaar!!

Ingen aning till vad.. till det mesta tror jag. Solen skiner, folk ler och jag är FRI! En hel värld att upptäcka hur jag vill, när jag vill, vart jag vill... Och vill jag glo lite extra på den hypersnygga killen som ler så är det HELT OK! (Inte för att jag sett någon hypersnygg sak på länge, men någonstans så finns det väl någon sådan.)

Puss och Kram HELA VÄRLDEN!

Jag tror något busigt har vaknat inom mig.
Det pirrar i hela mig! Haha, så jäkla skönt!

(Bara jag slipper gråta mer på ett tag nu..)

Vad hände?

ÄR det här verkligen Britney? Ja, det ser ut så. Hm. Kommentar överflödig.

Hittade bilden på Aftonbladet idag..

Slår aldrig fel

När jag sätter på mig en mössa på morgonen och känner mig duktig så slutar det alltid med att jag ändå får ta av den pga för milt väder.
När jag struntar i mössan pga ett för milt väder så är det iskallt ute!

Jag trodde jag skylle frysa av mig mitt huvud i morse!! Brrrrr!!

Skoj

Fick just reda på att det är klart att jag i slutet av april ska vara fotograf på ett bröllop. Det är en arbetskamrat från mitt sommarjobb som ska gifta sig. Det ska bli skitskoj! Roligt dels för att jag får fota vilket jag älskar och ser som en ära att få ansvara för och dels för att få vara med och uppleva deras bröllop, för de är jättehärliga planlösa människor! =)

En dag att räkna bort

Trist dag. Inget att säga om den. Barnen är extra gnälliga....åh jag extra trött. Hörs i morgon istället...

Kram på er alla!

Idag

När jag kom hem igår... så började allt med tårar. Men sen pratade vi rätt så ok efter ett tag. Vi har nu kommit fram till att inte bråka mer. Att försöka vara kompisar i så stor mån det går.

Jag har flyttat in till mellersta dottern, sover i nedre delen av hennes våningssäng och har mitt lilla nattugsbord med tidningar och sänglampa bredvid. Känns ändå skönt. Allt känns så himla krystat när man måste dela dubbelsäng med den man man samtidigt ligger i en rätt jobbig separation med.. även om man försöker bli vänner. Det blir lättare att andas om man ger varandra en chans att få bearbeta och gå vidare.

Jag känner ofta fjärilar i magen. Ibland tror jag de fladdrar av oro, nästan stund känns det som att de fladdrar av frustration och illamående för att i nästa sekund igen tro att de symboliserar friheten som lösgör sig. Då mår jag bra. Nästan oförskämt bra med tanke på situatonen. Men det är bara korta stunder. Men ändå.. det är ju bara början.

Jag fick allt lite bekräftelse i fredags. I form av små söta sms så har det fortsatt även efteråt. Jag har själv inte svarat och känner inget intresse alls. Men det är en bekräftelse och fast att det inte BORDE spela så stor roll så känner jag ändå att något inom mig blev en liten bit starkare av den. Jag är ju bara människa. Jag vet nu att jag syns, att jag räknas, och att jag ändå kan väcka känslor till liv. Om inte hos den ena, så med stor sannolikhet hos någon annan.

Resultat!

Tyckte byxorna hängde ovanligt mycket, plus att magen nästan såg helt platt ut.. så jag gick och vägde mig och........ idag är det tre veckor sen jag började äta lite sundare och träna lite varje dag och i morse visade vågen att jag har gått ner FYRA kg!!! Yippieeee!

Med från Linköping

Jupp, från Linköping så fick jag med mig den här låten. (Fast i Mp3´n då) Mycket bra faktiskt! Tack bror och svägerska! ;) Trevligt minne.. Inser nu när jag ser videon att Gavin är rätt söt dessutom.. hehe

Tågresan

Den var skön. Befriande. Lyssnade på musik i hög volym och drömde mig bort över vyerna vi passerade..

På något sätt så är det här befriande. En hel värld skriker på mig och ingenting håller mig tillbaka. Där ute väntar äventyr och spänning och dit är jag på väg. Snart. Rätt fashinerande... Tanken är härlig.

Dessutom längtar jag efter att börja spela gitarr för att börja göra musik igen. Jag fick så otroligt mycket inspiration idag när jag drömde mig bort... Hela jag skriker efter att börja skapa.

Jag är jag och jag är stark. Inte just nu. För nu gråter jag mest. Men när jag väl andas emellan, får tid för mig själv.. då känner jag henne inom mig. Hon finns där. När väl tiden är mogen så kommer hon ut. Starkare än någonsin. Det vet jag.

Vems är vems?

De här stod i brorsans och min svägerskas badrum. Jag tyckte de såg så mysiga ut. Kvinnligt-manligt-två-tillsammans. Jag kanske bara är dum i huvudet? Men jag tyckte bilden var så talande på något sätt.

Återvända hem

Igår åt vi världens godaste nashos tallrikar. Vi tog det lugnt hemma. Sen såg vi en melodifestival som var så dålig att den var skoj. Fanns bara ett ok bidrag och det kom bara med på andra chansen?! (Uno och Irmas bidrag). Senare på kvällen skrattade jag så jag fick andnöd när jag såg på Bruce allmighty, det var befriande. Det skulle jag aldrig kunna hemma.

Snart är jag på väg hem. Det känns jobbigt. Jag saknar barnen väldigt mycket dock. Men det är den här tryckta spänningen hemma. Jag orkar inte med den. Jag orkar inte med att vi ska tycka illa om varandra, vara korta mot varandra, inte vara vänner osv osv. Jag önskar vi bara kunde skita i allt gammalt och vara vänner.... Allt skulle vara så mycket lättare då. Jag får ont i magen av att komma hem. Jag fattar inte hur jag ska orka med det här livet... Jag KOMMER orka eftersom jag inte har något val. Men jag får panik av att tänka på det. Jag vill bara komma ifrån, blunda för allt och påbörja mitt nya liv.

Men men.. jag är maktlös inför situationen och får göra det bästa av det...

Puss och kram
/Little me

Lördags morgon

Nu sitter jag här hos brorsan. Själv uppe med huvudet värkande som att det förbereder för en explosion. Jag tror klockan var halvfem när vi var hemma. Fyllehungrig som jag var rensade jag resterna i deras kylskåp från deras tacosmiddag. Att mat kan vara så gott när man är full!! Aaaaah!

Tittar ut på kylan. Utanför kör bussar och bilar kors och tvärs, det finns ett stort lågprisvaruhus precis utanför. Han bor mitt i stan. Det är en märklig känsla att liksom vakna och vara mitt i allting, mitt i livet på något sätt.. när man själv sitter i en bakfull bubbla.

Så hur var kvällen då? Ja, det var roligt att umgås med min bror och hans tjej. Lite besviken blev jag dock på utelivet. Folk är ju bara fulla överallt!! Jag med dock, haha.. men ändå. Och vad kunde jag vänta mig? Att folk skulle vara nyktra? Sen inser jag att det finns inte mycket som tilltalar mig därute heller.. Men det kanske är för mycket att hoppas på så tidigt..

Joda, det hade inte varit så svårt att få följa med någon hem om jag velat. Jag är dock glad att jag inte gjorde det.

Faktiskt så var dom trevligaste killarna på hela gårdagen de killarna jag träffade på tåget till Linköping. Joda. Jag köpte in en macka och en liten flaska vin och satte mig och drömde mig bort med min mp3 spelare. När flaskan var tom och jag ett strå gladare så hade jag börjat prata med tre killar i restaurangvagnen och vips satt jag vid deras bord och och var helt sjukt social. Tre killar som visade sig gå på teaterhögskolan i Malmö. Kändes nästan lite sorgligt att hoppa av vid Linköping och lämna dom, det är så sällan man träffar människor som man liksom så genast tycker om. Vi pratade om allt. Mest teater. Jag har själv sysslat med teater som yngre så det är ett samtalsämne som för mig var intressant. Ibland ångrar jag att jag inte satsade mer på den banan. Men det är inget att vara bitter för i efterhand. Istället får jag vara glad för det jag hann uppleva då. Hoppas att få stöta på någon av dom i framtiden...

Det känns skönt att vara här. Skönt att få distans till allt. Skönt att kunna få vara dum och sorglig men ändå veta att dom är här för mig. För det är dom. Idag tror jag vi ska ta det lugnt. Äta gott och mysa. Mmmmm, mitt huvud behöver det. Och nog jag oxå...

Saker jag lovar mig själv att inte göra

Så vad skulle kunna bli fel? Jag menar med tanke på min situation nu när jag äntligen får gå ut men egenligen är helt jäkla trasig inombords och bara LÄNGTAR efter bekräftelse? Typ ALLT. Därför gör jag nu här en lista för kvällen:

Saker jag inte ska göra:

1. Jag ska inte bli för full
2. OM jag blir för full vilket jag inte tänker bli så lovar jag att inte börja lipa och tycka synd om mig själv.
3. Inte prata om min situation med okända människor bara för att jag får pratnojja. Dom har inte med det att göra. Nu ska jag bara njuta av att vara ifrån allt skit. Istället ska jag försöka lyssna och ta in mer än vad jag kanske ger själv.

(Ursäkta mitt i allt, men varför i helv måste det SPÖREGNA ute mitt i all min glada förväntan??)

4. Jag ska inte OM jag blir för full, vilket jag lovar mig själv att inte bli, börja hångla med någon bara för att få bekräftelse.
5. Jag ska inte dricka redbull vodka. Om det inte blir kris. (dvs att jag helt plötslig blir helt sjuuukt trött och alla andra är på topp..men inte annars.)

Jupp, vi får se om jag kan hålla det. Annars så är jag faktiskt helt nöjd bara för att komma hemifrån och träffa brorsan och tjejen. Om jag sen får en bonus genom en rolig kväll ute så är ju det ett plus, men inte en nödvändighet.

Snart där!

Drygt 3 timmar tills tåget går.. Alltså det känns verkligen som en total befrielse att komma iväg! Det ska bli spännande oxå. Brorsan har ju flyttat in i en ny lägenhet och blivit nysambo med flickvännen! Så jag har aldrig varit i den nya lägenheten!

Tjohoo! Hejdå Skåne!

(Fast ojojoj, jag kommer sakna barnen mina ändå.. :( )

Kära blogg,

Här fanns ett långt inlägg. Jag beskrev precis vad jag kände. Men någon blev sårad. Så jag tar nu bort inlägget...

Dock så hann jag läsa Annelis, Cinapinas och Camillas kommentarer! Tack till er!

Svek

Gång på gång blir jag sviken. När jag inte trodde att det gick mer så blir jag det igen..

Önskar det kunde ta slut nu. Att det bröts innan JAG blir bruten.

Det blir en välbehövlig paus i helgen.

Mest blir jag ledsen för att jag känner att.. .. jag vill liksom fortsätta respektera honom, känna att det finns en chans till försoning som vänner. Det gör mig rädd och orolig när jag känner att även det hotas.. jag kan ju inte styra över mina känslor.

Gud, om du finns.. hjälp mig hitta en lägenhet! Fort! För ALLAS skull!

Kolla in!

Kolla in Mélanie Delons bilder. Ok, jag hade inte köpt det som tavla och satt upp på väggen, men jäklar vad snyggt gjorda dom är! Assnygga!

Kolla även in Will Murais bilder! Personliga, roliga, varma och grymt gjorda!

(Ramlade själv över sidorna nyss på filmtipset där Theo_I länkade till dom.)

I morgon..

I morgon efter jobbet tar tåget mig iväg BORT från allt! Och jag ska få träffa människor och komma ut och det ska bli så sjuuuuuuuuuuuuukt skönt! =)

Barn, livet och killar

Åh, det är något det här med förlossningar... jag började nästan lipa när jag läste Alvas blogg som handlar om hennes graviditet- förlossning. Nu har Wilma födds för två veckor sen och bloggen handlar om det. Men vad som gör bloggen så intressant är att Alva bara är 15 år gammal! Sen drar jag mig till minnes mina egna förlossningar och då blir jag helt blödig.

Trots att jag nyligen har lovat mig själv att aldrig mer ha ett stadigt seriöst förhållande så kan jag inte låta bli att i hemlighet i smyg faktiskt önska att jag får vara med om allt det där en sista gång. Jag ÄLSKAR barn och jag älskar graviditeten och allt omkring det..

Ja, det här med killar.. Alltså det är väl klart att man vill träffa någon så småningom. Men det här med att bli seriösa och planera framtid ihop pallar jag inte. Jag har ägnat 7 år av mitt liv till en man och nu står jag här ensam. Nej, orkar inte börja om från början. Så idealet vore ju att jag någon gång i framtiden när tiden känns mogen helt enkelt träffar en kille som känner samma sak. Någon man kan träffa när andan faller på. Någon att resa med, träffas och gosa med. Utan att för den skull börja bli överdrivet seriösa. Men innan dess så måste jag få njuta lite av att vara singel. Jag måste få uppleva lite dejtar. Har egentligen aldrig provat det livet. Har alltid haft någon och har alltid träffat dom på ett sånt sätt så vi liksom redan känt varandra när vi blivit ihop. Så nu är det min tur att få prova på det..

Fast ärligt talat fattar jag inte hur det ska gå till.. Vem vill jag gå ut med? Helt ärligt jag måste vara värsta kräsna människan! Inte EN enda liten pojk har jag kunnat tänka mig att gå ut med som jag träffat eller sett sen jag blev singel. Faktiskt. Och då har jag ändå lekt med tanken. Men det kanske kommer. Kanske är lite för tidigt än.. Någonstans, fast jag inte vill erkänna det är jag nog lite bitter på män just nu. Det är "P"s fel... =(

Men allt hinner förändras... Snabbare än man anar...

Sesams hemlighet

Det här med sesamfrön på och i mat är verkligen supergott! Måste börja exprimentera lite mer med sesam.. jag är helt inne på det nu.. Någon som har något hett tips eller färdigt recept?