En blogg om mig i min vardag. Tankar, drömmar, känslor, reflektioner.. och åsikter om allt mellan himmel och jord.
lördag, mars 31, 2007
Frustrerande...
Är hos mamma i helgen.. tror ni inte hennes internet ligger nere pga något oidentifierat knas? Gah! Hur ska jag klara mig. Är just nu hos min lillebrors kompis för att kolla mina mail.. hade inte gått annars.. jag hade blivit tokig.
Man kanske är lite nätberoende??
Hur som helst.. jag har troligtvis fått en lägenhet mina vänner! Andra hand dock. Och bara en tvåa. Men det är någonstans att bo tills jag fått en trea eller fyra. Lägenheten är hur fin som helst, omöblerad och nyrenoverad. Det blir trångt med tre barn. Men mindre trångt än om jag varit tvungen att hyra ett rum av mitt X. Så jag är sååååå glad ändå. Så ett år är det jag ska hyra. Med möjlighet till förlängning. Hon har godkänt mig som gäst.. nu gäller det bara att HSB gör det oxå. Att de tycker att min lön räcker till osv. 5000 kr kostar den i hyra..
Men det ser ljust ut i alla fall!
Ha det gott så hörs vi i morgon kväll eller nått..
Undrar om det var någon som såg eller kände lukten av maten jag just sprang förbi med.. Jo, jag vet att klockan bara var kvart i åtta på morgonen.. men jag är bakfull och då MÅSTE jag ha mat! Så jag slängde in en thairätt i micron och sprang sen skamset tillbaks till mitt lilla pentry bakom receptionen med den.. Mmmm, vad god den var. Kändes lite konstigt dock att äta MAT vid den tiden..¨
Ärligt talat undrar jag om jag är nykter än.. Spelar det någon roll egentligen? Huvudsaken är ju att jag SER nykter ut..tror jag.
Jag gjorde inte bort mig så mycket.. även om jag naturligtvis var mer friskpråkig än vad jag brukar. Ja, lite pinsamt är det nog.. Men vad faan.. De andra har nog inte tänkt så mycket på allt jag sade. HOPPAS JAG! *skrattar* Kanske borde jag ha ångest ändå? Enda anledningen till att jag inte har ångest är kanske för att jag inte har blivit bakfull eller har nyktrat till än? *fniss*
Roligt som 17 var det. Roliga människor. Och vet ni.. vi pratade ju engelska hela kvällen eftersom en av killarna kom från London, en från Manchester och en tjej från USA.. men trots det så kan jag inte ens minnas att jag egentligen tänkte på det. Weard. Då har man verkligen blivit van vid språket. Det är rätt häftigt egentligen.. *funderar*
Ha en underbar dag allihopa! Själv ska jag hem till min mamma i helgen tillsammans med mina döttrar. Ska bara ta det lugnt och mysa.. mmm. :)
I morgon ska jag ut med jobbet! Sjukt roligt att de frågade mig.. Det är alltså inte de andra receptionisterna som bjudit med mig, inte heller mitt konsultföretag (De har faktiskt inte ens med denna träffen att göra.. det är bara jag som är medbjuden) utan faktiskt de som jobbar i den byggnaden där jag sitter som receptionist. Väldigt smickrande faktiskt. Får se till att inte bli så full bara. Som förra gången jag var ute med jobb för lite mindre än ett år sen.. Kommer ni ihåg det ångestfulla inlägget jag skrev efteråt? *ryser* Jag tror jag kallade det "Bakfylleångest"..*skrattar*
Vi har tänkt att sätta oss på någon uteservering någonstans. Åh, vad nice. Vad jag längtar! :)
Satan i gatan.. här har det varit en hysterisk morgon!
Kortläsarna slutade fungera så ingen kom in i byggnaden. Vana som alla är vid att jag hoppar in och hjälper dom så kom de ju in en efter en till mig och bad mig öppna. Problemet denna morgon är att jag själv idag glömt mitt kort. Så jag kunde inte. Så där stod dom och stirrade argt på en låst dörr som hindrade dom att komma in på sina egna kontor.
Så hade jag konferensservicen. En efter en ringde i panik och behövde ett rum NU pga olika dubbelbokningar osv. Telefonen ringde HELA tiden. Och ingen kunde hjälpa till, jag hade ju lovat att ta den själv på förmiddagen pga sjukdom.
Samtidigt så droppade det in gäster från olika delar av världen som jag under telefonens ilskna ihärdiga ringande, skulle skriva in samtidigt som jag skulle ringa upp värdarna en efter en och berätta att besöken var här.. vilken visade sig vara fullt omöjligt eftersom telefonen var blockerad av kö på konferenceservicen. Så jag fick svara, be om att få återkomma. Hade snart ett helt papper fullt med väntande människor att ringa upp, alla lika stressade.
Som om inte det vore nog så visar det sig att vissa av värdarna som skulle ta emot gäster inte fanns på plats. Vilket innebar att lilla jag fick göra detektivjobb mitt i all kalabalik för att få tag på någon inblandad som kunde tala om vem jag skulle hänvisa till. Vilket inte var lätt.. eftersom telefonen fortfarande blockerades av kö på konfan..
GAH! Och det här var inte allt.. Men nu börjar det lugna sig i alla fall. Tjoho! Ibland får man veta att man lever!
Helgen innebar en hel del festande plus en liten bonus i form av en motorcykeltur (En killkompis körde) i solen på lördagen. Vad mer kan man begära?
Ja, livet leker ordentligen med mig just nu. Vilda, planlösa lekar.. Kul. Men jag tror jag får ta och lägga i en lägre växel. Innan något stiger mig över huvudet.
Nästa helg ska jag bara ta det lugnt och gosa med mina underbara barn! :)
Om du tar din hand i min så kanske jag går vilse med flit, det är ju VÅR!!
Nu mina vänner kan jag berätta att det pulserar lite extra i ådrorna hos de flesta Lundabor idag. Det är närmligen VÅR i Lund i dag!
Jag kan nästan lukta mig till hormoner, kärlek, planlöshet, längtan och ren skär glädje!
Och alla som går förbi mig konstaterar med bus i blicken att "det är fredag". *fniss*
Ja, det kan inte bli bättre va? Själv ska jag hem till en kompis, får se vad det blir. Kan bli party, kan bli lugna kvällen. Kul att träffa folk i alla fall! ;)
Ha en underbar helg alla ni som är inne och tittar till min blogg lite då och då.. ;)
Nu börjar jag blir trött.. Varför är det FEL med kvinnlighet och manlighet och acceptera våra olikheter. Klart att vi ska ha lika lön och leva under samma förutsättningar. Men det är ju EN sak. Men att vi är olika annars då, ska inte det vara ok? Det är ju ett faktum att våra kroppar ser olika ut, eller hur?? DET ÄR DET MINSANN KONSTIGT ATT INGEN KLAGAR PÅ!!! Jag tycker nog vi får se till att fixa till det snart.. Men eftersom det kan ta ett tag till att hitta såna praktiska möjligheter så kan vi ju fortsätta att radera allt annat som är typiskt feminint och maskulint. Sluta producera råsa och blå saker. Bara gula. Sluta producera klänningar, smink, kalsonger, trosor.. man får ta och hitta ett underklädes plagg som både män och kvinnor kan ha så det blir jämlikt. Sen måste vi helt klart gå en timme längre i skolan från grundskolan, för att lära oss ATT RÖRA oss likadant.. Herregud vi kan ju inte gå runt och röra oss kvinnligt för guds skull?!
Det är mycket skit nu. Mycket frustration. Men vet ni... ? Jag har kommit på att det är fan SKITBRA att förtränga sånt. Livet blir så mycket lättare. Så alla som snackar om "bearbetning" och det negativa och fega i förträngning och skit kan få låna en blöja att bajsa i. (Sagt med ett leende och en glimt i ögat) Grejen är att det funkar ¨helt sanslöst bra att förtränga, man mår sååå bra. Tänker och fokuserar bara på allt som är bra istället.
Åh, det är ändå så att i min mage så pirrar det för jämnan nu mera. Jag är sprudlande och jag är levande. Jag tror dessutom att jag ler nästan hela tiden.. utan att tänka på det. I alla fall på jobbet. Jag märker även att det smittar av sig på andra. Folk ler jämt mot mig och jag får ofta höra kommentarer om att jag strålar eller ser lycklig ut. Ja, jag gör nog det. Det är som att jag skulle vilja krama om hela världen! Busa med den, leka med den.. ha sex med den.. eller vänta nu.. vad sade jag? Ok, glöm det sista.. Jag vill INTE ha sex med hela världen.. *fniss*
Har ni hört Magnus Carlssons låt från melodifestivalen? Ok, så här är det. Jag vill ju inte förknippas med en melodifestivaltönt.. men.. man blir faktiskt helt GLAD av den låten. Så jag börjar morgonen med att dra på den på högsta volym och avslutar dagen med samma sak. HÄRLIGT! Prova.. Det är värsta lyckomedicinen! ;)
Idag ska jag nog fota lite.. återkommer med lite foton i kväll. Ha det gott! Lev livet! ;)
Jaha, något utslag blev det.. förbannade, jäkla, (undrar hur många svärord jag kan?) osv. Så nu är vi här igen. Xet har fixat lägenhet men riskerar att bli av med den ÄN en gång eftersom det hela nu skuts upp. För utslaget måste undersökas.. kan vara en planka "i väggen" som är möglig..
GAH!! Jag orkar verkligen inte.
Så nu blundar jag.. förtränger.. bla bla bla bla bla Hör inget, ser inget..
Kanske gör dom det.. Ett par som var här och tittade. De säger att de vill ha det. OM besiktningen går igenom i morgon. Så håll tummarna. Fast vi får inte ut lika mycket som vi begärt. Men vad ska man göra? Vi måste få gå vidare i våra liv.. vi har inte tid eller ork att vänta längre..
Ha det gott mina vänner.. skriver mer i morgon.. idag är det städning och sova som gäller.
Xet har åkt iväg över helgen. Hade en lugn men sen kväll med mig själv igår. Ja, och barnen men de var så trötta så de somnade tidigt. Ikväll kommer min pappa och hälsar på. Han har varit på en schackturnering i tyskland och stannar till en natt hos mig på väg hem till stockholm. Ska bli trevligt. Vi träffas så sällan.
Jag känner mig lugn i magen. Trivs med livet. Drömmer mig bort och känner mig allmänt nöjd.
Snart får man väl öppna en flaska vin.. lördagen till ära. ;)
Det kan vara så att vi har sålt huset nu. Det skulle vara skönt.. för nu har rollerna bytts lite här hemma. Och det är lika obekvämt att vara på den andra sidan faktiskt...
Oj, mycket på jobbet. Har nu fått lite utökade sysslor och ansvar. Jättebra. Jag har nu även hand om konferensservicen när ordinarie tjej som sitter på den på heltid är på lunch eller möte. Att ha den samtidigt som receptionen funkar oftast bra men inte alltid. I går så fick jag nästan 15 utländska gäster på samma gång som telefonen ringde heeeela tiden på konferensservicen.. huga! Men lite utmaning är i och för sig bara roligt. Det gick i alla fall väldigt bra! :)
Idag är det ingen vårsol ute.. :(
Brukar ni uppleva att ni känner er kära fast liksom utan att igentligen ha ett objekt för kärleken? Så där känner nämligen jag lite till och från. Jag tror det måste vara att våren är på väg...
Annars så vill jag än en gång säga att jag tycker det är sjukt att inte Marie vann melodifestivalen. Jag lyssnar på hennes låt säkert 15 gånger om dagen och det har jag gjort sen i lördags. Tröttnar inte. Det GÅR inte att tröttna. Den är så förbannat vacker! Har ni hört den inspelade versionen? För i liveversionen är det ju lite sisådär med renheten i sången. Men på inspelningen sitter det bra, hon är lite mindre nervös där och det är lättare att fixa till i efterhand. På den inspelade versionen så sjunger hon nämligen som en gud och hennes röst får mig att rysa..
Ha det gott mitt folk! Puss och Kram till ALLA som läser detta! Ouiiiii! :D
Mmm, ett vääääldigt onödigt inlägg eftersom jag inte har någon aning om vad jag ska skriva. Men jag har fördröjt några långtråkiga sekunder i alla fall..
Idag är det ännu mera vår.. tog mig till och med en snabb promenad i solen på lunchen.
Men sen vet jag inte vad det är med mig. Jag är sååå trött.. känns nästan som att jag ska somna sittandes. Hade behövt tändstickor för att hålla uppe ögonen..
Tittade lite i affärer idag.. Så hittade jag dessa, de svarta stövlarna i mitten... Sjukt snygga! Kostar bara 1149 kr..*ryser* Vem har råd med det? Jag önskar.. Jag provade dom oxå och de var till och med SKÖNA!! (Ovanligt när skor är så där snygga)
Oooooiiiiiii! Det är VÅR!! Det är VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!!!
Solen skiner och det är varmt och gräset är grönt och jag får så mycket vårkänslor så jag vet inte vad jag ska ta mig tiiiiiiiiiiiiiiiiiiill!!! Här kommer vårskriket:
OOOOOOOOOOOOIAAAAAAAAAAAAAAHIIIIIIIIIIAAAAAAAA!
Och min första tanke blir "Uteservering?" Och min nästa "Grilla?" Jag vill jag vill jag vill jag vill!! :)
Trist att The Ark vann.. Kan inte fatta. Jäkla Oledoledoff låt. Jag ville att Marie skulle vinna. Hennes låt är sååå vacker. Lyssnade på den om och om igen på min mp3 när jag åkte in till Malmö igår..
Usch vilken äcklig marknad det finns där ute... Bara en massa äckliga fyllon. Vad är det för fel med att bara dricka sig glad?
Hur som helst så var början av kvällen lite småtrevlig. Stötte på en tjej som var i sverige bara för kvällen, hon bodde nämligen i Köpenhamn under helgen då hon var där i jobb. Men kom från NEW YORK! Haha.. inte varje dag man stöter på newyork-människor ute. Frågade om hon inte upplevde Sverige som rätt litet.. det gjorde hon ju så klart. Det var en kille i sällskap med henne, de var väl där via samma företag eller något.. han var oxå bara här över kvällen men han kom från England. (Rätt söt kille faktiskt!)De var rätt trevliga och de dansade och var glada utan att vara dräggiga.
Resten av människorna:
Drägglade med stora koögon Gick runt och försökte taffsa eller komma på en anledning att lägga armen om en. Stod med kisande ögon och dryg uppsyn och tog sig själva på lite för stort allvar. Vinglade runt på stället, vindögda med kläderna haffsiga och köpte sig ännu mer att dricka. (Smart drag! Eller?)
Fy, vad äckligt. Jag tror nog inte riktigt att det här med såna här discon passar mig riktigt. Jag tycker det känns så otroligt meningslöst liksom. Det ÄR dock roligt att dansa en liten stund. Men jag vill ha möjligheten att kunna sitta och snacka och ta det lugnt oxå. Lära känna människor, se sig om och relaxa. Det prioriterar jag hellre. Jag tror dessutom att jag gillar såna människor mer som är lite mer "pub-människor". Sen finns det inget osexigare än desparata människor. Tycker det ligger något desperat över såna där "disco.ställen". Men man lär sig så länge man lever.
Så räddade jag livet på en kille oxå. Joda, det är faktiskt sant. Toaletterna låg på övervåningen dit det gick en spiraltrappa upp till. Så kön stod liksom i trappen.. Så när jag står där så ser jag en kille vingla ut från toaletterna med byxorna oknäppta och med ögon som inte var mer än som små streck. Jag utbrast högt till de andra i kön att göra sig beredda för olycka. Mycket riktigt så ser jag i nästa sekund hur killen bara tar ett steg rakt ut i luften och alltså håller på att falla framlänges.. men jag hinner få tag på honom i tröjan, vilket hejdade fallet så pass mycket att de nedanför oxå hann reagera. Slutligen lyckas jag få en i kön att hjälpa mig att leda honom ner..
Nästa gång jag ska ut så ska jag hålla mig till trevliga hak med bord och skön musik i bakgrunden. Ingen RnB eller Hip Hop på överröstande volym alltså. Huga! Snart kommer uteserveringarna igång... då blir det väl lite annat.
Och efter en sån kväll så skulle man kunna dö för att så snabbt som möjligt bara få vara i sin egen säng genom att knäppa med fingrarna. Men det gick inte. Men ojojoj vilken stor kärlek jag kände till min lilla bädd när jag väl fick krypa ner i den.
När jag var och handlade så stötte jag på de här för första gången. (Dålig bildkvalitet pga mobilkameran.) Man kan alltså välja om man vill ha den som en vanlig korg eller om man hellre väljer att fälla upp det höga skaftet och dra den framför sig eller bakom sig. Det är alltså små små hjul undertill.
Allt går framåt. När våra barnbarn växer upp så kommer dom se de uråldriga skramliga butiksvagnarna på museum och skatta åt hur lustigt det måste sett ut när man gick och handlade "förr".
Oj, nu börjar till och med jag tröttna på vin. Det blev lite mycket igår faktiskt.. Men ändå det var ju rätt trevligt. Var hemma hos en väninna. Satt och sjöng och improviserade med hennes kille, han spelade gitarr. Det var riktigt mysigt.. Måste verkligen köpa en gitarr. Jag känner jag har så mycket som vill ut..
Ikväll: UUUT!!
Jepp, får se var det bär av men jag ska träffa en nyfunnen vän och gå ut med henne och hennes syrra. Ska bli jätteskoj. Särskilt eftersom jag inte ens träffat någon av dom irl. Jepp, via nätet har vi funnit varandra.. Lite planlöst så där. =D
Varför äter man så här? Alltså sträcker ut tungan innan maten nått mun? Jag har sett att just gamla människor brukar göra så. Och så har jag ibland sett någon man göra det. Dock aldrig en ung kvinna. Jag har provat att göra så för att se om jag fann någon vettig förklaring, som ifall man upplever smaken bättre eller om man får in maten fortare i munnen. Men jag upptäckte inget annat än att jag kände mig urlöjlig. Hmmm...
Vem tror ni att det är? Själv gissade jag fel men det beror enbart på att jag missade det rätta namnet. Hade jag sett det så hade jag gissat rätt. Jo, det ääär så. Inget jag bara säger. :) Kolla in bilderna sen på honom.. uäck! Vilket bordskick! :( Så osexigt..
Måste bara berätta... Nu har jag gjort det jag nästan förväntade mig skulle hända en dag. Jag började prata engelska med en svensk utan att tänka på det. Jag var helt inne i ett engelskt "tänk" pga mycket engelska besökare och många engelspråkiga kollegor (eller vad man ska kalla dom på kontoren) som varit nere och ströpratat under dagen så jag märkte inte att jag bara fortsatte.. Fast han verkade knappt reagera, bara svarade som vanligt på svenska. Först kändes det bara konstigt tills jag kom på att "vänta, pratade jag just engelska med honom?".
*skrattar*
Sen skrattade vi åt det så det var ingen skada skedd, men ändå. Det kändes lite småfånigt..
så tycker jag det är trams med en internationell kvinnodag. Varför? Antingen är det förnedrande att vi bara får "en" när männen får så mycket som 364 dagar om året. Eller så är det förnedrande för männen att inte dom oxå får en egen dag. Hur som helst .. förstår inte meningen med det hela. Vad vill man säga? Tänker inte fira...
Fick just ett mail från mitt konsultföretag där de bara ville glädja mig med att berätta att det företaget som jag är på uppdrag hos har gett mig mycket god respons. Tydligen så är jag mycket omtyckt och de är jättenöjda med mig.
Kul, absolut! :)
MEN varför kunde jag inte få den där förbannade tjänsten då så jag SLIPPER gå via det där jäkla konsultföretaget??
Jaja, kul med god respons trots allt. Man får vara glad för det lilla..
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information
1 Jag är rätt duktig på att tala baklänges. Har ingen aning om varför.. upptäckte det av en slump efter att ha sett ett program med människor som gjorde konstiga saker. Så provade jag och insåg rätt snart att jag gjorde det mycket lättare och snabbare än vad andra människor gör.
2 Jag är både vänster och högerhänt. Jag är mest högerhänt men har inga problem med att byta när det skulle behövas. Ex när jag äter så händer det att jag byter utan att tänka på det.
3 Jag har som 12 åring turnerat i landet med ett vuxet teatersällskap. Jag fick ledigt från skolan i flera veckor och hade en kvinna som hjälpte mig med skoluppgifter. Jag spelade Louison i Molliérs (Hoppas jag stavar rätt nu) teateruppsättning "Den inbillede sjuke".
4 Jag har varit inne i en lägenhet i Berlin som öppnades med en tandborste istället för nyckel, som hade badkar i köket, hade ett rum som man kom till genom att gå genom en klädkammare och som hade målade gubbar på väggarna.
5 Jag har pratat i telefon med basisten i bandet Marylin Manson. I minst en kvart. Han ville träffa mig nästa gång de kom till Sverige.. Men han har inte hört av sig. Men det är nog lika bra det.. hehe (En lång historia, men rätt rolig)
6 Jag har fått skriva autografer åt en massa flickor efter att ha medverkat i en talangjakt (2001 tror jag det var..) jag blev uttagen till (Jag uppträdde och sjöng med en egengjord låt) och som hölls på Birkabåtarna mellan sverige och finland.
haha, det här var ju roligt! Skulle kunna komma på massor av fler känns det som.. Det här var liksom bara det första som dök upp.. Jag har varit med om så mycket sjuka saker i mitt liv.. Det blir väl så när man är lite äventyrlig i naturen.. Men nu har jag haft ett mycket stillsamt och tryggt liv de sista 7 åren. Men som singel.. ja, nu ska jag nog hitta tillbaka till den sidan igen. Kanske lite mer ansvarsfull dock med tanke på att jag är mamma idag.
Hmm.. jag bryter reglerna.. hoppas ni inte hatar mig.. Men jag har inte så många bloggvänner och de jag har, de har redan blivit tagna. De som jag har och som inte blivit tagna tror jag inte skulle uppskatta detta.. men ok, jag vågar mig på att prova.. Malin, Emsellen och Sarah. Får väl se om ni vill eller inte.. man är ju inte tvungen.
Jag har alltid älskat att uppträda. Både genom skådespel, dans och sång. Smög på mitt rum, mimade framför spegeln, posade, gjorde danser och övade röstlägen. Som barn i mellanstadiet så var jag lite av en pojkflicka. Jag hade kort hår och var väldigt.. tja, hur ska jag förklara.. "uppkäftig". Det gjorde att jag inte var så populär bland pojkarna.. eller någon egentligen. Så jag drog mig undan i min drömvärld där jag visste att jag en dag skulle visa dom..
Det var inte det att jag var mobbad, jag var alldeles för uppkäftig för att kunna bli ett mobbingoffer. Men jag blev lite för självständig för mitt eget bästa, det är nog en bra sammanfattning. Folk har alltid tyckt att jag var lite konstig. Men allt det där tog jag igen i tonåren. Men det är en annan historia. Den här historien handlar om när jag var 11 år.
Ja, jag gick i femman när det här hände. Man hade länge pratat om den stora talangjakten vi skulle ha på skolan. Jag drömde mig bort så klart.. jag skulle vara med och jag skulle få visa vad jag gick för. Jag skulle vinna allt och hela skolan skulle skrika efter mig. Haha! Vilken drömmare jag var! :)
Så blev jag sjuk. Låg hemma i hög feber. Min granne (en klasskompis) ringde och frågade om hon fick låna ett "blandatband"av mig, jag hade en låt på det som hon ville mima till. Jag visste att jag skulle missa allting. Lånade sorgset ut bandet och svor över min feber..
Så kom dagen då jag blev frisk och jag kom tillbaka till skolan. Samma dag som talangjakten skulle visas. Jag hade mjukisbyxor och en bettyboop tröja på mig där jag satt och avundsjukt såg halva skolan förbereda sig och träna, våffla håret, sätta på sig matchande kläder, fnittra och vara uppspelta över sina nummer som det tränat på i en hel vecka.
Efter lunchen samlades vi i gympasalen. Nu började äntligen den stora talangjakten. Hela jympasalen låg i en dimma av förväntan och spänning, jag kunde till och med känna lukten av det. Jag satt och såg på när mina klasskompisar och skolkamrater i årskurserna över och under mig visade upp sina nummer ett efter ett. De dansade, ålade, var självsäkra, snygga, coola, roliga, duktiga osv osv. Jag blev mer och mer frustrerad.. Till slut stod jag inte ut längre. Jag tassade iväg bort till juryn i en paus och frågade viskande om jag inte kunde få anmäla mig i sista stund. Jag förklarar att jag varit sjuk men att jag sååå gärna vill vara med. De tittade på varandra och sen på mig och frågade om jag hade någon låt att sjunga till, allt var ju liksom redan planerat. "Det är lugnt" svarade jag. "Min granne har lånat ett band av mig, jag kan mima till låten som kommer efter hennes bara så slipper ni tänka på att spola och så." De gick med på det.
Det blev min tur. Med bultande hjärta och sjabbiga kläder ställde jag mig på scen. Jag hade ryggen emot publiken till en början, gick igenom alla de olika koregrafierna snabbt i huvudet som jag övat så många gånger på framför spegeln. Så börjar jag sjunga, vände mig halft som halft och spände ögonen i publiken för att sen efter de första sångfraserna vända mig om helt och lagom till refrengen leva ut hela mitt register! *Skrattar* Jag levde mig in i musiken, försökte göra precis så som jag hade tänkt i mina drömmar. All blyghet försvann, jag blev ett med musiken och jag ÄLSKADE det! Jag utnyttjade hela scenen, log och sken som en sol, flörtade med publiken som om jag var världskändis och glömde bort tid och rum. Jag fick stora applåder. Åh, jag blev så överraskad och glad över att de uppskattade mig, jag var inte så van vid det. Jag var nöjd med mitt uppträdande. Jag visste att jag nog inte skulle vinna trots allt. Jag med med mina sjabbiga kläder och improviserade nummer, men jag kände ändå att jag hade fått visa lite vad jag gick för i alla fall.
Så ropar man upp trean och sen tvåan. Sen frågar domaren vem som publiken trodde hade vunnit. Då hör jag hela skolan ropa i kör: "Nina! Nina! Nina!! Jag trodde inte det var sant. Vad hände??!! Joda, domarna hade utsett mig till vinnaren för allting. Trots mitt "sista -minuten- nummer", trots sjabbiga kläder, trots ALLT! Och det bästa: För en gångs skull så syntes jag och kände att folk respekterade mig och såg upp till mig. Jag fick uppträda en gång till och hela min skola klappade denna gång i takt som uppskattning genom hela mitt nummer. Jag glömmer aldrig den känslan. Sen fick jag pris (Choklad och Chipspåsar plus ett vinnardiplom tror jag minsann) och svävade sen iväg i ett lyckorus till klassrummet där man vidare berömde mig.
Ett härligt minne. Här bjuder jag på låten som jag vann med. En låt som känns väldigt speciell för mig just pga det här! :)
Min väninnas katt fick kattungar i natt. Var tvungen att slinka förbi och titta.. Dumt jag inte hade med mig kameran bara.. Det fick bli några foton med mobilen istället.. ingen kvalite direkt..
Det blev lite vin igår. Pratade med lite folk både över nätet och över telefonen. Jättetrevligt hade jag.. Men idag har jag huvudvärk och är bakfyllehungrig..
Och så tar maten såååå låååång tid i ugnen! Se så gott det ser ut, snart ska där bara strös på lite ost. Potatisgratäng med kyckling i en currysås i cremefraishe är det ni ser..
..att jag är ett fan av Alfred Gockel. Grejen är att jag måste rensa min desktop.. men där ligger ju den här fina målningen och den känns jobbig att ta bort eftersom den är så fin! Därför lägger jag nu in den här på bloggen så har jag sparat den någonstans, och så får ni oxå njuta av den!
Jag trodde det var ett skämt.. Jo, mitt X skulle åka till Stockholm i helgen. Han skulle ha åkt med ett flyg som gick typ 7 i morse. Men i natt typ halvtre rinde telefonen. Ingen orkade svara. Men båda vaknade. Jag låg och svor över människors brist på respekt, vem det än må vara. Jag har såååå himla svårt att somna av när jag blir störd så. Så hörde jag Xet vara uppe och springa så jag ropar och frågar om det möjligtvis var "J" (Sorry "J", om du råkar läsa detta, inget illa ment, men det är typ bara du som brukar ringa såna tider.. :D) på vilket han svarade att han inte visste men att han hade fått ett sms. Det var ett sms från Fly me som meddelade att de gått i konkurs och därför gick inga fler flyg!!
Jag tänkte att det måste ju vara ett skämt. Få ett sms halvtre på natten, några timmar innan flyget lyfter för att meddela något sådant!
Det roliga var att det inte VAR ett skämt!! Flyget inställt, han kom inte iväg. Visste inte att det kunde gå till så. Jag trodde att när ett företag gick i konkurs så tog det några dagar. Att i det här fallet ex så skulle inga fler resenärer kunna boka, men att de som redan bokat fick sina resor. Och inte att ett företag gick i konkurs på en minut. Vilket måste varit fallet eftersom sms kom mitt i natten.
Idag kunde jag inte sova på bussen. Jag tänkte och funderade mig själv klarvaken. Till slut gav jag upp och var vaken hela resan. Det var en mycket märklig känsla. För jag åkte igenom vyer och gator som jag inte alls kände igen. Ändå har jag åkt där varje vardag i ett halvår två gånger om dagen! Det var en mycket märkligt känsla att tänka på det, att "här" åker jag varje dag utan att ens veta om det! Ni vet, jag sover ju både till och från jobbet.. (Sååå skönt!) Och sover jag inte så vilar jag och lyssnar på musik blundandes.
Tja, vad vill jag säga med det? Ingen aning, tyckte bara det var så lustigt att jag ville ventilera det.. *fnittrar*
Det blev ingen film igår. Får låna om den idag istället.. Vi var så trötta efter att ha sett Lost. Börjar inte den serien bli lite tröttsam nu? Jag menar KOMMER det att finnas ett slut på allt? Finns det någon tanke bakom allt eller sitter bara manusförfattaren och röker braj och flummar när han skriver sina manus? Kan ju inte låta bli att titta.. men jag undrar hur länge jag orkar innan jag tröttnar. Någon jäkla ljusning måste det ju komma till slut. Tänkt om man sitter där och bara blir lurad.. finns ingen plan bakom någonting.. Och så tycker man att det är spännande liksom.
Ett alternativt slut: De är bakom en stor kuliss. Alla har frivilligt gått med på att gå igenom allt det här som ett expriment. Efter att ha gått med på allt så har deras minnen blivit manipulerade.. Eller något sånt.. Det jag fortfarande inte kommit på något bra till är syftet med allt.. Se hur människor beter sig under kraftig stress? Vi får väl se...
Jag är mamma, människa och kvinna. Kämpar med livet, älskar livet, frustreras över livet, bråkar med livet.. men mest av allt försöker jag hitta ett sätt att leva det.
