Att gå till väga till självläkning
Jag orkar inte ens vara deprimerad. Jag orkar ingenting. Jag stänger av.
Försöker fokusera på de små små sakerna som är bra istället. Som att mitt X faktiskt för första gången på länge sade något i all välmening till mig. Eller som att det har tänds ett litet liiiiiitet litet hopp på bostadsfronten. Visserligen är det så litet så det inte är något att ens prata om. Men ska man fokusera på det lilla så ska man.
Försöker fokusera på de små små sakerna som är bra istället. Som att mitt X faktiskt för första gången på länge sade något i all välmening till mig. Eller som att det har tänds ett litet liiiiiitet litet hopp på bostadsfronten. Visserligen är det så litet så det inte är något att ens prata om. Men ska man fokusera på det lilla så ska man.
upplagd av Ninaw
2/28/2007
1 kommentarer:
Jag tror att det är "livets försvar" att när vi genomgår stora och dramatiska förändringar i våra liv, då tvingas vi att krypa in i den lilla världen, för att vi är oemottagliga för den stora.
Vid "frontlinjen" är livet ett ögonblick i sänder och kanske är det som håller oss just levande...
Jag tänker på dig varje dag, och beundrar din styrka, trots allt det du slipas i. Du är stark och medveten.
All lycka till!
Varma kramar från Camilla
Ps. Ja, dikten "Jag hatar dig" är en stark dikt, och hemsk. Men ändå... hur ska jag någonsin kunna återge ett helevete precis som det var, i bara ord...
Jag fortsätter skriva och resan går vidare, även om det känns som att jag stannat till en stund... Ds.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida