Inför helgen

Vi pratar mindre och mindre med varandra. Men mer och mer trevligt.. Igår gick jag och lade mig nästan samtidigt som han kom hem från att ha tränat bandy. Jag har ingen aning om när han gick och lade sig eller vad han sysslade med. Det känns skönt. Vi är självständiga.

Ikväll ska vi försöka oss på att käka middag ihop. Det var säkert flera veckor sen som vi gjorde det. Dels för att vi sett till att någon av oss hållt oss borta på helgerna. Dels därför att jag går på diet så jag äter innan alla andra på vardagarna. Men ikväll gäller det. Upp till bevis, klarar vi av att göra det utan att bråka eller störa oss på varandra? Jag vill det, för barnen skull. Jag tror att det skulle kännas skönt för dom att se oss ha det trevligt tillsammans utan att hata.

Jag mår bättre och bättre. Min spegelbild och jag håller på att blir något sånär sams igen. Jag har nu gått ner sammanlagt 5 kg sen jag började dieten för nu snart en månad sen. Jag har redan börjat kunna använda mina gamla kläder. Nästan så jag är nöjd med min vikt nu. Mer viktnedgång är egentligen inte nödvändig. Dock så skulle inte 5 kg till skada. Men då är jag verkligen "smal". Inte "för" smal dock. Jag tycker om att vara smal. Man ser yngre ut då.. hehe Men "mer" än 5 kg får jag absolut inte gå ner.

Min mellersta dotter är dock väldigt orolig av sig fortfarande. Lite extra bråkig och lättare till gråten än vanligt. Idag så sade jag till henne att vi skulle ha familjemiddag tillsammans. När hon inte blev jätteglad så fortsatte jag och sade "Mamma och pappa ska "inte" bråka", då sken hon upp som en sol och brast ut i ett spontant glädjetjut. Hmm.. det säger en del. Nu gäller det att hålla det. Jag får helt enkelt se till att gå och lägga mig om stämningen blir dålig.

Jag tror att även barnen skulle må bra av att "veta" vart vi ska flytta. Min äldsta dotters klasskompisar frågar henne tydligen varje dag vart hon ska flytta. Hon kan bara svara att hon inte ska byta skola och att hon ska stanna i kommunen. Men det måste vara jobbigt för henne att känna sig så rotlös och oviss inför framtiden. Hon är ju trots allt bara ett barn.

Snälla, alla som läser det här.. håll tummarna för att det händer något på lägenhetsfronten SNART! Gärna nästa vecka. Och håll tummarna för att det kommer många på visningen av vårt hus på söndag. Ju mer pengar vi får för huset, desto mer drägligt liv kommer jag kunna erbjuda mina barn inför en flytt.

(Dessutom så har jag tänkt lägga undan lite pengar för en eventuell resa till Thailand på egen hand..men bara om vi får tillräckligt med pengar.. så hoppas! )

Nu har det gått 4 dagar sen som jag grät. Det går framåt.