lördag, februari 24, 2007

Tack!

Det blev en del tårar i går. Mycket som gjorde ont. Men det blir väl så, det är inte helt lätt att leva under såna här omständigheter.

Men där fanns någon som tog emot mig när jag föll. Där fanns flera. Jag stod aldrig ensam. Tack! Ni vet vilka ni är!

1 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Va tråkigt att höra att du varit ledsen,men det glädjer mig att du slapp vara ensam.
Hoppas det idag känns lite lättare och att du orkar kämpa på ett tag till.Du ska se att de snart blir en ljusning på hela din tuffa situation.
Stor kram på dig/Annelie

4:52 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida