Att vänta in livet

Så är nu livet på väg att omforma sig igen. Totalt ambilavent sitter jag någonstans inom mig själv och försöker få en reda på alla tankar och alla känslor som översvallar mig. 

Jag känner smärta, förvirring, kärlek, sorgsenhet och längtan. Tankarna som spökar inom mig försöker ena stunden få mig att falla genom att berätta att det är slut här. Slut på vägar, slut på mig. Den andra stunden viskar en hemlighetsfull stämma om en spännande framtid, om tid till att utveckla mig själv, den talar om spännande möten och utvecklande resor av alla dess slag. 

Ja, klart man bli ambilavent...

Men vad jag än tänker, väljer eller gör så kommer livet att gå vidare... det är liksom ofrånkomligt. Så jag härdar ut, ser framåt och börjar vidga mina vyer och öppna ögonen för min omgivning. Med nya kläder, nyfödd blick och ett erfaret hjärta ska jag nu lära känna världen på nytt.. En värld som kommer att välkomna mig, bara jag bestiger den med respekt och lugn. På ett sätt känns allt rätt bra. Om bara inte smärtan funnits där så totalt aggressiv och intensiv, varje jäkla sekund. 

Så jag fokuserar mycket på musik. Musik som får mig att vilja leva. Bjuder på en video med The Knife som jag älskar..