Nostalgi

Den är så god denna låt! Lyssnade på dessa mycket för några år sen.. Man bara gungar med vare sig man vill eller inte...

Bernard Butler: Stay

Lustigt... hittade precis denna... hade sparat länken till denna låt som internetfavorit men har aldrig tidigare hört den! Men den var ju faktiskt riktigt go! :)

Hoppas eran jul varit underbar! Det har i alla fall min varit! Min första danska jul.. Har firat den med min söta i Ribe i Danmark. En jul full av god energi och kärlek! Stor Kram till er alla!

Photoshop

Japp, det här är jag och min söta dotter. Köpte photoshop i Thailand.. men har INTE riktigt lärt mig hur det fungerar och hur man ska jobba med det. (Installerade det i morse.. så jag har inte riktigt hunnit ta mig den tiden heller.) Men det finns coola effekter och jag och min äldsta dotter har ikväll skrattat ordentligt när vi suttit och lekt med alla härliga effekter....

Lucia

Barnen hade gjort små lyktor som fröknarna tänt och ställt som en liten stig på gården utanför dagis. Jättefint!

Dagis och luciafirande. Ja, dom är såååå söta. Speciellt mina barn. Alla andra barn står bara i vägen för mina fina barn. Mina barn borde få stå först och tindra. Framför alla andra.

Nej, ok då. Jag är ego. Jag är mamma. Alla barn har samma rätt och faktum med att dom andra barnen faktiskt var bedårande oxå.

Men det är den här väntan med alla andra föräldrar som är jobbig. Vilka ska man prata med? Vad ska man prata om? Vem är mamma till vem? Pappa till vem? Och det värsta.. vilka fröknar är det nu som är mina barns fröknar? (De är ju så många!!) Är jag otrevlig om jag försöker hålla mig lite på kanten för att det är för tidigt på morgonen och för att jag inte pallar att prata bara för att prata?

Min yngsta flicka var med mig för att se på mellansystern så jag höll mig på kanten och koncentrerade mig på henne där hon satt i mitt knä i vitt lucialinne och en luciakrona vars ljus envisades med att ta sig en massa friheter upp i mina näsborrar då och då...

Sen kom luciatåget.. En dagisfröken sprang fram och tillbaka framför tåget, och på sidan, och bakom.. jag hon var överallt för att puffa in barnen och skuffa fram dom likt en stor fårskull. Barnen tindrade med sina ögon och letade efter sina föräldrar. En del sjöng för full hals medan andra stod blyga och knep med munnen och tyckte det var lite obehagligt att stå i centrum. Och alla föräldrar förvandlades till paparazzi fotografer med sina fåniga små automatkameror som de blixtrade ikapp med så barnen fick ont i ögonen. Ögon som med all säkerhet kommer vara knallröda på 90 procent av de foton som togs.

Hur som helst så var det stolta föräldrar och stolta barn. Och även om jag inte jublade av lycka när jag var där så var jag i alla fall minst lika stolt som de andra föräldrarna.. och lika rörd i mitt hjärta när jag såg hur min stolta vit och glitterprydda lilla flicka strålande av lycka tittade på mig och sjöng så högt hon kunde. Hon sade med sin kroppshållning och sina tindrande ögon: "Titta mamma vad jag kan! Titta vad fin jag är! Jag har uppvisning för dig, tycker du om det??!!"

Så det var ok. Ha en trevlig lucia allihopa!

Och..

efter några dagars tänkande, analyserande och rannsakande så börjar jag hitta tillbaka till något som skulle kunna vara jag igen. Samma person men med en större längtan att göra något mer meningsfullt i mitt liv. Som människa så har man ett ansvar. Vi har fått en gåva att få leva och vi har fått unnesten att få leva vårat liv på denna vackra planet. Dock så har denna planet inte gett oss alla människor samma levnadsvillkor.. Olika platser, olika människor, olika förutsättningar har gjort att våra möjligheter att leva ett rikt liv inte är densamma beroende på vart vi lever. Vi lever i en orättvis värld trots att vi från början föds med samma fysiska förutsättningar. Vi som lever i ett rikt land som sverige, som har mat på borden, en social trygghet och en förhållandevis rik och demokratisk regering, vi bör öppna våra ögon och bjuda på det vi har till de som har de sämre. Det dör barn i svält, det dör människor av sjukdomar som här i sverige lätt tas bot mot med medicinering, samma medicinering som andra länder inte har råd eller tillgång till. Kvinnor lever under förtryck. De har inte rätten att få njuta sexuellt, att älska med hjärtat eller att följa sin längtan eller drömmar. De måste drömma i hemlighet och följa ett spår, en vardag de inte har rätt att ifrågasätta. Djur dör pga att människor vill tjäna pengar på deras avhuggna kroppsdelar.. vi utrotar dom och vissa människor vill på så sätt säga att vi människor har en större rätt att leva på denna jord än dom. En uppfattning som jag vet att jag inte är ensam om att djupt förkasta. Och vi förkastar våran jord som erbjuder oss ett liv, genom att sakta men säkert förgöra den.

Så ska vi acceptera detta? Vi är många som blundar trots att vi tycker att detta är fel. Vi lever i våran vardag, gnäller över att chefen har för korta brallor och ett pinsamt beteende, gnäller om att jobbets matsal serverar för salt potatis... Sen går vi hem och glor på såpa serier och gråter en skvätt när Dr Phill säger sanningen till en make som behandlat sin fru orättvist och inte gett henne tillräckligt med uppmärksamhet. Och så sover vi och gnäller över att vi aldrig känner oss utvilade. Och så fortsätter livet. Bensinpriserna går upp och vi gnäller. Värmefläkten som värmer ditt kontor har ett konstigt biljud och det är ju helt FÖRDJÄVLIGT att du ska behöva ha en sådan värmefläkt! Det är en eldsvåda i grannbyn och i några veckor spekuleras det om vilka förövarna kan vara och hela byn ligger i en spänning och vi är glada över att något äntligen händer trots att vi ojjar oss och säger att det hela är riktigt hemskt och att något sådant inte borde få hända.

Men vad hände med de stora orättvisorna? Vad hände med sympatin för de som verkligen behöver den? Det folk som inte har ett land som kan erbjuda social trygghet och hjälp när de faller? Det folk som bor i små skjul på gatan och ser sina barn dö i sjukdomar pga undernärdhet och brist på sjukvård. Glömde ni dom? Jag gjorde nog det i några år. När jag slog på tvn och såg sånt så stängde jag av. Jag pallade inte att se. Och sen gnällde jag vidare över mitt rika liv.

Det är slut på det nu. Jag vill nu gå över till den del av människor som lever för en förändring. Som förstår värdet av sitt liv och tar ansvar för det. Jag vill hjälpa och påverka. Jag vill känna att jag är en del av världen. För att kunna vara en del av den så måste jag oxå öppna ögonen för den och våga förstå den.

I helgen så har jag gått med i WWF och Unicef. Jag har erbjudit mig att hjälpa Unicef med att gå ut i skolor och föreläsa men oxå då de behöver administrativ hjälp här på lokalkontoret. Det spelar egentligen ingen roll vad jag ska göra. Huvudsaken är att jag gör NÅGOT! Jag har oxå ansökt om att bli fadder för ett barn där hjälpen är som störst. 200 kr i månaden och jag ger på så sätt ett värdigare liv för ett barn som verkligen behöver det. Jag kommer skriva till barnet och jag kommer oxå låta barnet förstå att jag finns här om det hamnar i nöd. Jag vill vara en slags trygghet för detta barnet. 200 kr är mycket för mig oxå. Jag är ingen rik människa. Men fattig för mig är rik för dom. Klart jag kan offra 4 öl i månaden på puben för att hjälpa ett barn till ett drägligare liv.

Jag hoppas att ni är fler än mig som vill öppna ögonen för detta och göra något mera än att bara fortsätta era liv och "tänka" hur hemskt det är att orättvisorna finns. Eller att bara "tänka" att ni "bör" göra något.. men sen låter dagarna passera, dagar som snart blir till år och inget har hänt. Trots att det krävs så sjukt lite från dig...

Ok, tänker ni. Nina börjar bli lite weardo här... Kanske det.. men i så fall på ett positivt sätt. När man sett den här andra sidan av världen, när man sett vad som verkligen finns där.. med egna ögon och inte genom en tv ruta eller genom en tidning som man sen slänger i papperskorgen och glömmer.. då får man ett annat perspektiv. Allt det som jag blundat för, det var ingen film, det var på riktigt. Låt oss bli fler!

Barn

Jag och barnen satt och tittade på ett tv program där en av karaktärerna skulle föreställa en gud. Då frågar min mellersta "Vad är en gud för något?". Jag satt och funderade på hur jag skulle förklara då jag hör min äldsta svara "Det är en gubbe som sitter uppe i himlen som väntar på människorna som dör!".

Jag blev så full av skratt! :)

Musik förknippas med minnen

Jag hade precis anlänt till Krabi min första kväll. (Jag återvände dit några dagar senare en andra gång..) Det var en härlig dag och jag njöt av att vara helt på egen hand. Trots att jag älskade de människor som jag hängt med och trots att jag njutit av varenda sekund av deras sällskap så kände jag nu att jag behövde få vara helt själv. Det var ju liksom lite det som var min ide med resan. Så jag gick ut och åt på någon lite söt sylta i ett hörn. Tror jag åt rödcurry med tofu och ris. Sen gick jag till en liten lokal resebyrå på ett guesthouse för att få lite koll på alternativen inför mitt djungeläventyr. Killen jag pratade med på resebyrån hette Bryan och var ursprunglingen från USA. Han var mycket snygg men främst så var han otroligt trevlig och social. Han berättade att han sen flera år bor i ett litet hus ute i Djungeln helt själv med sin Golden Retriver. Jag frågade hur det kom sig.. vad var det som fick honom att ta valet att lämna USA för att flytta helt själv till ett hus mitt i Thailands djungel. Då svarade han "Jag kom till Thailand och kände att jag älskade det. Att det var här jag ville bo. Jag ställde mig då frågan varför jag inte skulle göra det och mitt svar på det blev att det inte fanns några såna svar. Så jag flyttade helt enkelt hit." Jag älskar att höra sånt. Älskar att höra såna historier. När människor följer sina drömmar. Idag driver Bryan sitt lilla guesthouse inne i Krabi där de oxå säljer äventyrsresor. Bryan verkade ha koll på det mesta så jag frågade honom om tips på cool bar eller ställe att hänga på. Han sade då att jag måste gå till YT (Kan ha hetat något annat, men det var två bokstäver.) Han sade att det var vänner till honom som hade det stället och alla människor som idag är bosatta på Krabi hänger där. Lite av en annorlunda lokalpub. Jag litade på Bryans omdöme då han verkade vara en cool kille och bestämde mig för att leta reda på denna pub och ta mig en öl.

För att komma till stället var man tvungen att gå upp i en liten mörk gränd men väl där så fanns det en skylt utanför med självlysande bokstäver i rasta färger. Puben var helt otrolig! Den var så coooool! Den var liten och trång men mycket fantasifullt inrätt.Väldigt mycket rasta och mycket skumma färger och små olika lampor och skumma tavlor och annorlunda ting uppsatta lite här och där. Det var så att man bara kunde stå i mitten av puben och bara TITTA på allt på väggarna, taket, i golvet, i olika skrymslen, i hyllor.. ja överallt! Puben var sjuuukt charmig. En svag doft av hash låg dock över stället. Men vem är jag att döma? Folk får göra vad dom vill och jag var faktiskt i Thailand. Jag tittade mig runt på folket som hängde där och folket verkade mycket hemmastadda och avslappnade. Det var väl en femton stycken där och de verkade alla känna alla. De chillade, spelade biljard eller halvlåg i såna där avlånga kuddfotöljer i färgglada mönster som man hittar överallt på sköna ställen. Folket var alla av den bohemiska stilen. Ingen kvinna som bar smink eller guldsmycken. Nej, kvinnorna var vackert naturliga, brunbrända och enkelt och lite bohemiskt klädda. Hälften av männen hade dreads och såna där sköna tunna brallor som hänger på ett sånt där sjukt snyggt sätt på midjan. De var tatuerade och brunbrända och alla log. Dock så kände jag att de tittade lite på mig... undrade lite vem jag var. Jag kände verkligen att detta var en lokalpub då jag verkade vara den enda som inte kände alla på stället och det hörde nog inte till vanligheten att man ensam från ingenstans lyckades leta rätt på stället. Men för att visa att jag inte ville störa att jag bara var där för att chilla så log jag mot människor och jag tror att det var det enda som behövdes. För snabbt så log folket tillbaka mot mig och de hälsade på mig på ett välkomnande och oxå lite nyfiket sätt. Sen klättrade jag upp för en stege/trappa upp till en liten övervåning där man kunde sitta på kuddar på golvet och titta ner på baren nedanför över det lilla bambustaketet som omgav den övre våningen. Där satt jag och betraktade folket och njöt. En 45 minuter senare så kom en kille upp och presenterade sig och frågade lite om vem jag var. Han kändes inte flörtande på något sätt utan var mer bara jäkligt social och nyfiken. Till slut bjöd han ner mig till de andra som hängde i baren. Jag blev presenterad för folket och jag blev bjuden på en öl. Så kvällen slutade bra, jag hängde där med lokalbefolkningen och lyssnade till deras livshistorier och jag berättade lite om vem jag var och vad jag gjorde där. När jag åkte tillbaka till Krabi några dagar senare så träffade jag två av dom, ett par, en kille från Tjeckien och hans flickvän från England på en annan pub. Faktiskt så var de några av dom som satt som publik den här kvällen då jag råkade ha en sjukt intressant spelning helt planlöst på Krabi. De satt och diggade och log mot mig hela tiden när jag stod på scenen och sjöng. Jag har ju berättat om det tidigare. Hur jag började jamma med ett band som senare skulle spela på kvällen på en pub och det hela slutade med att jag fick bli bandets sångare den spelningen. Efter spelningen så gick jag och satte mig med det här paret och pratade. De jobbade båda som engelsklärare på en skola för barn i Krabi. Shit vilken intressant diskussion vi hade. Vi pratade dels om barn, uppfostran och behov och vi pratade oxå om varför en del människor väljer att lämna sitt land för ett annat. Det finns ju många själ.. men vi gick ganska så djupt i de självklara valen och insåg att man kan se det på så många olika sätt..

Hur som helst. På den första puben som jag berättat om för er så spelade de ett jäkligt bra band! Jag hade aldrig hört om dom förut men kommer helt klart att köpa lite skivor med dom. Kanske blev de lite extra bra av min sinnestämning, av den coola puben, av de coola människor som hängde där osv. Men det spelar ingen roll.. jag blir glad av den här musiken och jag kommer alltid förknippa den till mina dagar på Krabi. Razorlight heter dom och ni kan lyssna på dom via videon ovan. Det var alltså detta som spelades på puben den här härliga kvällen jag just berättat om. :)

Jag tror att om jag gjort den här resan innan den dagen jag valde att skaffa barn.. då hade mitt liv sett heeelt annorlunda ut. Jag VET och det är helt utan tvekan jag säger detta.. jag hade flyttat från Sverige. För de människor som finns därute, de som följt sina drömmar och tagit steget ut.. det är såna människor som inspirerar mig och jag hade älskat att få omge mig med såna människor ALLTID. Jag märker oxå att jag passar ihop med såna människor.. Vi har samma sätt att se på människor och på livet. Dessutom så är jag mer för tropisk värme.. Sveriges klimat är verkligen riktigt pissig... inte konstigt att man blir deprimerad då och då.

Men det var först nu jag gjorde resan och nu ser mitt liv ut så här. Och jag tänker då inte vara bitter.. för jag är en mycket lyckligt lottad kvinna. Jag har tre fantastiska döttrar som jag älskar över allt annat. Och jag har en fantastisk pojkvän som inspirerar mig och är dessutom väldigt lik i sitt sätt att tänka och vara som de människor som jag mött på min resa. Kanske beror det på att även min pojkvän rest mycket? Man får väl andra perspektiv på saker ju mer man får se av välrden? Så jag är nöjd. Tanken är bara fashinerande.. att livet blir som det blir gjorde av val som många gånger är mer slumpmässigt valda än kanske egentligen så otroligt genomtänkta. Att små små beslut, eller större... att resultatet av ens val kan bli så otroligt olika varandra. Vem hade jag varit idag om jag faktiskt gjort den här resan för 10 år sen och faktiskt flyttat till Asien någon stans? Eller Afrika? Eller kanske till just Krabi? (Hänga lite mer på den där puben och ha fler intressanta diskussioner med människorna där.. hehe.. tanken är rolig!) Fast visst, nu får jag det till att låta som att alla männsikor i sverige är tråkiga. Och det kanske jag menar lite.. men långt ifrån alla. Jag har många fantastiska och underbara och ödmjuka människor omkring mig.. vänner till mig. Så ta mig på rätt sätt.. Jag tror helt enkelt att det finns en del av mig.. mer eller mindre medfödd.. som söker sig till äventyr och spänning.. och utmaningar. Jag blir lätt uttråkad då jag känner att mitt liv går i samma spår dag efter dag. Men äh.. jag låter bitter. Jag är jäkligt nöjd med mitt liv just nu. Jag leker mest med tankarna..

Sjukt bra låt med en bra video!

Så klart var det min söta som presenterade denna låt för mig.. Tror dock jag hört den någon gång förut.. men det var länge sen och nu har jag lyssnar in den på mig mer. Hade den på repeat tidigare ikväll och somnade faktiskt in till den..

Kellys foton

Photo: Kelly Luckman

Ni minns Kelly va? Hon jag träffade på Kho Tao.. Kvinnan som tog mig under sina vingar och gav mig en liten lyckoamulett i form av en Buddha och som hade en förmåga att inspirera alla i sin väg? Jag berättade att hon var fotograf va? Här är hennes websida! Fantastiska bilder!

http://www.planetranger.com/kmareephotography/

Fotona från Thailand

Har lagt upp dom i olika slideshows-set
Klicka på respektive bild med namn för att komma till de olika slideshowerna!

Thailands Natur

Thailand, det vi blundar för..

Människor i Thailand


Djur i Thailand

Oj, vad dagarna rinner iväg!

Inget skrivet och inga foton! Men det kommer fler foton, ska lägga upp flera redan ikväll!

Igår kom min Söta hem! Kändes underbart att få träffa honom igen och så skönt att känna att han ska vara hemma ett tag nu och inte kommer åka iväg från mig igen. (Förhoppningsvis) På ett tag i alla fall.. :)

Hemma i Sverige igen- och foton från mitt djungeläventyr!

På kvällen lagade vi mat tillsammans med kvinnorna i huset. Har tagit med lite thailändska tips från det köket till mitt eget kök!

Det här fotot tog jag från kanoten! Se så vacker det är och så fridfullt! Ser ni berget ovan? Det var det vi klättrade i dagen därpå!

Ännu en vacker vy jag var tvungen att fota.. Detta är på väg ner till floden ni ser nedanför, vi är på väg att ta våran kanotutflykt!

Japp. Tro det eller ej.. men det är min hand ni ser... Och Ja, jag höll i den frivilligt. De hittade den där vi bodde i Djungeln och en av sönerna till familjen som bodde där var mycket stolt över vad han funnit. Dock så skulle man akta sig för klorna och jag misstänker att den inte var helt ofarlig.. För när pojken skulle ta tillbaka saken så gjorde han det lite för snabbt och skalbaggen ställde sig upp och FRÄSTE! Då sade guiden till pojken att ta det lugnt och sen så tog guiden bort den från min hand lugnt och fint. Måste erkänna att jag blev lite nervös när den blev så där uppstudsig i min hand.. men det var rätt cool ändå! :)

Elefantögon har jag alltid älskat! De utstrålar sådant lugn! (Av de jag har tittat in i )

Ett foto taget från Elefantryggen!

Det var här som jag simmade tillsammans med tarantella spindeln! Kommer aldrig glömma!!!

En underbart vacker vy som jag passade på att fota på vår väg in i djungeln...

Detta är lilla Lucky! (Och en underbart söt och kärvanlig katt.. dock inte en lika ovanlig syn för det nordiska ögat.) Det var den blyga apan som senare blev jättekär! Jag har flera söta foton på honom när han gosar med mig men självklart så är det Judith som har dom fotona eftersom det var lite svårt för mig att ta foton på mig själv när jag lekte med Lycky. Men hon har lovat att skicka dom till mig senare!

Detta var den busiga apan, den som följe med mig överallt till och med in i min bungalov. Och som snodde allt den kunde få tag i. Denna bild tog jag själv just utanfor min bungalov. Den var mycket nyfiken på mitt armband och jag passade på att klia på den söta magen! (Och fota samtidigt..ibland är man duktig! )

Måste erkänna att det känns lite konstigt att komma hem mitt i all julstämning.. Jul var liksom det sista jag har tänkt på när jag varit borta. Och så kommer man hem till ett Sverige där julstjärnor och adventsljusstakar tindrar i varenda fönster jag passerar. Först trodde jag att jag såg fel!!! Men så kom jag på det.. Medan jag har varit borta har tiden faktiskt fortsatt här hemma.. så det VAR faktiskt tid för julstämning. När jag gick och handlade senare på dagen så tittade jag mig fashinerat omkring i affären.. det var julpyssel och julpynt överallt. Kändes så konstigt.. jag var så oförberedd på det. En dag innan så gick jag i flipp flopp och kjol i tropisk värme i thailand.. så KLART att det skulle kännas konstigt!

Vilken lyx det kändes att ta sig ett varmt bad! Jag har inte duschat i varmvatten på tre veckor! Och att kunna dricka ur kranen! Och att få lägga sig i en skön säng kändes helt ofattbart fantastiskt! Jag somnade klockan åtta på kvällen i går.. antar att det var tidsomställningen som gjorde sig hörd. Men det gjorde inget för jag somnade i mitten av en stor ormgrop av mina underbara döttrar i min säng! Senare på natten bar jag in dom en efter en.. Men det var jättegosigt att ha dom hos mig.. men det var lite trångt och jag behovde verkligen få sova!

Min äldsta dotter fick min gitarr jag köpte i Bangkok. Den var menad till henne hela tiden men kunde inte skriva om det på bloggen eftersom jag visste att det kunde finnas en chans att hon skulle läsa min blogg. Mina yngsta fick en ny fin lampa till sitt rum och så fick de alla tre varsin jättefin väska med broderier på, fullproppade med thailändsk choklad och annat godis. Dessutom så fick dom varsitt handgjort armband var. Några saker till har jag lagt undan, men det får bli i julklapp.. Men de blev JÄTTE glada för sina saker! :)

Har nu redigerat NÄSTAN alla mina foton... Men det är en hel del arbete kvar då jag måste välja ut vilka jag vill lägga upp. Jag har säkert runt en 7-800 foton... så jag måste välja ut en kanske högst 100. Ingen människa orkar titta annars. Sen vilja lägga upp dom i olika teman osv. Dels en med naturbilder, en med mycket sorgliga bilder som visar upp baksidan av bangkok... de utslagna människorna. Sen är det lite blandat.. och sist men inte minst de foton som visar upp min resa och där även jag finns på bild. Fast det sista temat blir personligt. Ovan visar jag upp de söta aporna som stal mitt hjärta i Djungeln! Dessutom lite blandade foton från Djungeläventyret. Men det kommer fler bilder senare på bloggen, från alla de andra ställena jag varit på oxå!