Flum flum

Jag skrek högre och högre. Det ekade så kraftigt att ekot lyfte mig. Jag lyftes in i ett ljus, ett ljus från en glödlampa. Där satt jag sen en stund på glödtråden och tittade ut på livet jag sken för. I ljuset fanns bara kärlek. Han var så vacker. Han som strålade mest. Han hade de blåaste ögonen och jag önskade att få vara en av hans tårar. Någon hörde min önskan och utan att jag egentligen hann reagera så blev jag just en tår och jag föddes ur hans ena öga, levde som en smekning mot hans kind och avslutade min tur på hans läppar. Jag smakade salt. Så länge inte drömmar kan dö, så kunde inte heller jag dö. Så jag blev en dröm som drömde. Jag älskade så starkt, så starkt att jag föddes på nytt. Föddes stark och vacker och denna gång syntes jag som den jag verkligen var. Det var en måndag i början på mars. Du stod i dimman utanför mitt fönster. Jag gick fram till dig och frågade om du gått vilse. Vi tog varandra i händerna och lät oss kläs av genom en kyss. Nu känner jag mig älskad. Nu känner jag mig äntligen älskad. Jag skrek igen. Sen vaknade jag. Glad att jag kan leva genom drömmar.

Gillar att flippa ut ibland. Målning av Chris Harvey.