Stresstålig? Sådär..

Satan i gatan.. här har det varit en hysterisk morgon!

Kortläsarna slutade fungera så ingen kom in i byggnaden. Vana som alla är vid att jag hoppar in och hjälper dom så kom de ju in en efter en till mig och bad mig öppna. Problemet denna morgon är att jag själv idag glömt mitt kort. Så jag kunde inte. Så där stod dom och stirrade argt på en låst dörr som hindrade dom att komma in på sina egna kontor.

Så hade jag konferensservicen. En efter en ringde i panik och behövde ett rum NU pga olika dubbelbokningar osv. Telefonen ringde HELA tiden. Och ingen kunde hjälpa till, jag hade ju lovat att ta den själv på förmiddagen pga sjukdom.

Samtidigt så droppade det in gäster från olika delar av världen som jag under telefonens ilskna ihärdiga ringande, skulle skriva in samtidigt som jag skulle ringa upp värdarna en efter en och berätta att besöken var här.. vilken visade sig vara fullt omöjligt eftersom telefonen var blockerad av kö på konferenceservicen. Så jag fick svara, be om att få återkomma. Hade snart ett helt papper fullt med väntande människor att ringa upp, alla lika stressade.

Som om inte det vore nog så visar det sig att vissa av värdarna som skulle ta emot gäster inte fanns på plats. Vilket innebar att lilla jag fick göra detektivjobb mitt i all kalabalik för att få tag på någon inblandad som kunde tala om vem jag skulle hänvisa till. Vilket inte var lätt.. eftersom telefonen fortfarande blockerades av kö på konfan..

GAH! Och det här var inte allt.. Men nu börjar det lugna sig i alla fall. Tjoho! Ibland får man veta att man lever!