Måndag

En riktig typisk måndag. Mina tankar fungerar inte riktigt som de ska. Jag är trött och lite grinig.

Direkt på morgonen när jag fortfarande går i en grå dvala.. som idag inte är av den gladaste sorten, så dyker människor på mig med frågor innan jag ens hunnit sätta mig på min plats i receptionen. Och jag får sådan lust att säga "Är det ok att återkomma med era frågor om någon timme när jag vaknat och samlat mig?". Men jag vet att jag inte kan så jag svarar så gott jag kan och hoppas att jag inte svamlar bort mig själv i mina svar.

Två veckor from idag utan min söte. Idag åker han iväg till Spanien. (Lyckosten!) Jag ville kramas så mycket jag kunde i morse när jag sade farväl, så jag kunde ta med kramarna och ta av dom de gånger jag skulle sakna honom de två veckorna han är borta. Men han var så trött och låg kvar i sin säng när jag försökte och hans kramar kändes inte lika stora som mina. Så nu sitter jag här och putar med min underläpp och ser ut som ett ledset barn. (Fast det syns inte, det är mer mentalt inom mig.) Men jag antar att inga kramar kunde varit stora nog. Jag hatar farväl. Men det är ju bara två veckor.. Det är ju faktiskt inte så jättelångt tid.

Jag sade aldrig "Jag kommer sakna dig" trots att jag vet att det är precis det jag kommer göra. Jag sade bara "Jag kommer glädja mig åt att träffa dig när du väl kommer hem". För de båda betyder väl egentligen samma sak? Fast det första lite mer negativt och det andra lite mer positivt? Ungefär som frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt.. eller hur det nu är?

För visst är det rätt egoistiskt att säga till någon som ska iväg på en rolig resa att man kommer att sakna denna? Det är ju som att man lägger en del av sin personliga börda på dess axlar?

Fast själv älskar jag känslan av att vara saknad. Men alla är ju inte som mig som tur är.. :) Faktum är att jag till och med tycker om känslan av att sakna. Saknad är ju faktiskt en bekräftelse på att man känner en ömhet och respekt för en annan människa. Ja, till och med kärlek? Och något sådant kan ju inte vara dåligt?

Det är nog mest jag som är lite trött. Sov rätt dåligt i natt. Vet inte varför. Men jag fick ingen ro i kroppen och mina tankar var så intensiva. Tänkte på allt och inget. Vet inte varför jag tänker så där mycket ibland. Lämnar en natt bakom mig där jag faktiskt inte ens är säker på om jag egentligen har sovit. Känns mest som att jag blundat och vridit mig natten igenom.