Inte glömt, bara chillat hårt

Flera dagar utan något skrivet på bloggen. Måste vara rekord. Men jag har inte glömt och jag har inte tänkt överge den. Fredagen tog jag det lugnt med min söte. Lördagen chillade jag proffsigt hårt hemma för mig själv och ville inte göra NÅGONTING, förrän senare till kvällen då jag stapplade mina steg ut i Möllans uteliv. Sen blev jag kvar hos min söte. Ända tills idag faktiskt. Därför mina vänner har det inte blivit någon blogg.

Söndagen var oxå chill på hög nivå. Har nog aldrig sovit så här många timmar på en helg på säkert 10 år. Hur skönt som helst!

Har inte sett mina barn sen i onsdags och jag måste erkänna att det nu börjar krypa överallt i mig av längtan. Bara tanken att få pussa deras mjuka kinder och dra in deras dofter får mig helt varm. Och så deras talande ögon medan de berättar om dagen på dagis. När de varit borta från mig några dagar så brukar de prata galet mycket. Ja, de pratar i munnen på varandra och det slutar alltid med att de börjar bråka om vems tur det är att prata. Redan efter 10 minuter så känner man sig skapligt trött i öronen, men man har ett tålamod starkare än normalt när man inte träffat dom på några dagar. Och så min stora tjej, min vackra duktiga tjej som växer så fort.. Oh, jag är en mycket rik kvinna med såna barn!

Igår när jag satt hemma hos min söte i soffan så var jag tvungen att ha filten om mig för att inte frysa. Jag konstaterade att det antagligen innebar att faktiskt hösten är här. Såg mig runt i rummet och såg värmeljusen brinna och kände att jag faktiskt hade saknat hösten. Jag är en riktig höstmänniska. Konstigt nog är det nog den årstiden som jag älskar allra mest. Jag blir som mest levande då. Älskar mörkret, rugget, de stickade varma koftorna som värmer, det goda teet, brinnande stearinljus och så Djupet. Ja, ni vet "Djupet". Eller ni kanske inte vet? Ok, "Djupet" det är han som knackar på din dörr när du tänker för mycket. En mycket trevlig och analyserande varelse. Hatar honom lika mycket som jag älskar honom. Men han gör mig trygg, jag är mig själv i hans sällskap och han får ofta tiden att rinna iväg lite fortare.

Sen doften. Ja, doften av höst är en doft som slår det mesta i doftväg. Hösten luktar fukt, rugg, drömmar, minnen, nystart och hopp. Den luktar sagor och längtan. Så luktar den faktiskt rädsla oxå. Men inte en sån där rädsla som gör dig stum och handlingsförlamad. Nej, jag pratar om en sån där rädsla som får det att pirra till i magen och som får dig att känna lusten och längtan efter att utmana allt som kommer i din väg. Ja allt det där är vad hösten luktar när den sveper igenom mina doftsinnen. Jag älskar det!

Oj, vad jag flummar iväg. Behövde väl kompensera de dagar jag missat.

Nu ska jag lyssna på lite skivor som en arbetskamrat lagt upp på min receptionsdisk som han tycker jag ska lyssna på. Det är Yusuf: ( Cat Stevens) An Other Cup, Leonard Cohen: Ten New Songs, Keb Mo: Just like you och en till som är bränd och som jag inte vet vad det är. Men det ska vara en kvinnlig norsk sing and songwriters så det låter lovande. Leonard Cohen och Cat Stevens har jag ju lyssnat en del på förut, dock är detta nya alster som jag inte ens visste hade kommit ut så det blir spännande!

Ha det gott! / Puss och Kram