Musik förknippas med minnen
Jag hade precis anlänt till Krabi min första kväll. (Jag återvände dit några dagar senare en andra gång..) Det var en härlig dag och jag njöt av att vara helt på egen hand. Trots att jag älskade de människor som jag hängt med och trots att jag njutit av varenda sekund av deras sällskap så kände jag nu att jag behövde få vara helt själv. Det var ju liksom lite det som var min ide med resan. Så jag gick ut och åt på någon lite söt sylta i ett hörn. Tror jag åt rödcurry med tofu och ris. Sen gick jag till en liten lokal resebyrå på ett guesthouse för att få lite koll på alternativen inför mitt djungeläventyr. Killen jag pratade med på resebyrån hette Bryan och var ursprunglingen från USA. Han var mycket snygg men främst så var han otroligt trevlig och social. Han berättade att han sen flera år bor i ett litet hus ute i Djungeln helt själv med sin Golden Retriver. Jag frågade hur det kom sig.. vad var det som fick honom att ta valet att lämna USA för att flytta helt själv till ett hus mitt i Thailands djungel. Då svarade han "Jag kom till Thailand och kände att jag älskade det. Att det var här jag ville bo. Jag ställde mig då frågan varför jag inte skulle göra det och mitt svar på det blev att det inte fanns några såna svar. Så jag flyttade helt enkelt hit." Jag älskar att höra sånt. Älskar att höra såna historier. När människor följer sina drömmar. Idag driver Bryan sitt lilla guesthouse inne i Krabi där de oxå säljer äventyrsresor. Bryan verkade ha koll på det mesta så jag frågade honom om tips på cool bar eller ställe att hänga på. Han sade då att jag måste gå till YT (Kan ha hetat något annat, men det var två bokstäver.) Han sade att det var vänner till honom som hade det stället och alla människor som idag är bosatta på Krabi hänger där. Lite av en annorlunda lokalpub. Jag litade på Bryans omdöme då han verkade vara en cool kille och bestämde mig för att leta reda på denna pub och ta mig en öl.
För att komma till stället var man tvungen att gå upp i en liten mörk gränd men väl där så fanns det en skylt utanför med självlysande bokstäver i rasta färger. Puben var helt otrolig! Den var så coooool! Den var liten och trång men mycket fantasifullt inrätt.Väldigt mycket rasta och mycket skumma färger och små olika lampor och skumma tavlor och annorlunda ting uppsatta lite här och där. Det var så att man bara kunde stå i mitten av puben och bara TITTA på allt på väggarna, taket, i golvet, i olika skrymslen, i hyllor.. ja överallt! Puben var sjuuukt charmig. En svag doft av hash låg dock över stället. Men vem är jag att döma? Folk får göra vad dom vill och jag var faktiskt i Thailand. Jag tittade mig runt på folket som hängde där och folket verkade mycket hemmastadda och avslappnade. Det var väl en femton stycken där och de verkade alla känna alla. De chillade, spelade biljard eller halvlåg i såna där avlånga kuddfotöljer i färgglada mönster som man hittar överallt på sköna ställen. Folket var alla av den bohemiska stilen. Ingen kvinna som bar smink eller guldsmycken. Nej, kvinnorna var vackert naturliga, brunbrända och enkelt och lite bohemiskt klädda. Hälften av männen hade dreads och såna där sköna tunna brallor som hänger på ett sånt där sjukt snyggt sätt på midjan. De var tatuerade och brunbrända och alla log. Dock så kände jag att de tittade lite på mig... undrade lite vem jag var. Jag kände verkligen att detta var en lokalpub då jag verkade vara den enda som inte kände alla på stället och det hörde nog inte till vanligheten att man ensam från ingenstans lyckades leta rätt på stället. Men för att visa att jag inte ville störa att jag bara var där för att chilla så log jag mot människor och jag tror att det var det enda som behövdes. För snabbt så log folket tillbaka mot mig och de hälsade på mig på ett välkomnande och oxå lite nyfiket sätt. Sen klättrade jag upp för en stege/trappa upp till en liten övervåning där man kunde sitta på kuddar på golvet och titta ner på baren nedanför över det lilla bambustaketet som omgav den övre våningen. Där satt jag och betraktade folket och njöt. En 45 minuter senare så kom en kille upp och presenterade sig och frågade lite om vem jag var. Han kändes inte flörtande på något sätt utan var mer bara jäkligt social och nyfiken. Till slut bjöd han ner mig till de andra som hängde i baren. Jag blev presenterad för folket och jag blev bjuden på en öl. Så kvällen slutade bra, jag hängde där med lokalbefolkningen och lyssnade till deras livshistorier och jag berättade lite om vem jag var och vad jag gjorde där. När jag åkte tillbaka till Krabi några dagar senare så träffade jag två av dom, ett par, en kille från Tjeckien och hans flickvän från England på en annan pub. Faktiskt så var de några av dom som satt som publik den här kvällen då jag råkade ha en sjukt intressant spelning helt planlöst på Krabi. De satt och diggade och log mot mig hela tiden när jag stod på scenen och sjöng. Jag har ju berättat om det tidigare. Hur jag började jamma med ett band som senare skulle spela på kvällen på en pub och det hela slutade med att jag fick bli bandets sångare den spelningen. Efter spelningen så gick jag och satte mig med det här paret och pratade. De jobbade båda som engelsklärare på en skola för barn i Krabi. Shit vilken intressant diskussion vi hade. Vi pratade dels om barn, uppfostran och behov och vi pratade oxå om varför en del människor väljer att lämna sitt land för ett annat. Det finns ju många själ.. men vi gick ganska så djupt i de självklara valen och insåg att man kan se det på så många olika sätt..
Hur som helst. På den första puben som jag berättat om för er så spelade de ett jäkligt bra band! Jag hade aldrig hört om dom förut men kommer helt klart att köpa lite skivor med dom. Kanske blev de lite extra bra av min sinnestämning, av den coola puben, av de coola människor som hängde där osv. Men det spelar ingen roll.. jag blir glad av den här musiken och jag kommer alltid förknippa den till mina dagar på Krabi. Razorlight heter dom och ni kan lyssna på dom via videon ovan. Det var alltså detta som spelades på puben den här härliga kvällen jag just berättat om. :)
Jag tror att om jag gjort den här resan innan den dagen jag valde att skaffa barn.. då hade mitt liv sett heeelt annorlunda ut. Jag VET och det är helt utan tvekan jag säger detta.. jag hade flyttat från Sverige. För de människor som finns därute, de som följt sina drömmar och tagit steget ut.. det är såna människor som inspirerar mig och jag hade älskat att få omge mig med såna människor ALLTID. Jag märker oxå att jag passar ihop med såna människor.. Vi har samma sätt att se på människor och på livet. Dessutom så är jag mer för tropisk värme.. Sveriges klimat är verkligen riktigt pissig... inte konstigt att man blir deprimerad då och då.
Men det var först nu jag gjorde resan och nu ser mitt liv ut så här. Och jag tänker då inte vara bitter.. för jag är en mycket lyckligt lottad kvinna. Jag har tre fantastiska döttrar som jag älskar över allt annat. Och jag har en fantastisk pojkvän som inspirerar mig och är dessutom väldigt lik i sitt sätt att tänka och vara som de människor som jag mött på min resa. Kanske beror det på att även min pojkvän rest mycket? Man får väl andra perspektiv på saker ju mer man får se av välrden? Så jag är nöjd. Tanken är bara fashinerande.. att livet blir som det blir gjorde av val som många gånger är mer slumpmässigt valda än kanske egentligen så otroligt genomtänkta. Att små små beslut, eller större... att resultatet av ens val kan bli så otroligt olika varandra. Vem hade jag varit idag om jag faktiskt gjort den här resan för 10 år sen och faktiskt flyttat till Asien någon stans? Eller Afrika? Eller kanske till just Krabi? (Hänga lite mer på den där puben och ha fler intressanta diskussioner med människorna där.. hehe.. tanken är rolig!) Fast visst, nu får jag det till att låta som att alla männsikor i sverige är tråkiga. Och det kanske jag menar lite.. men långt ifrån alla. Jag har många fantastiska och underbara och ödmjuka människor omkring mig.. vänner till mig. Så ta mig på rätt sätt.. Jag tror helt enkelt att det finns en del av mig.. mer eller mindre medfödd.. som söker sig till äventyr och spänning.. och utmaningar. Jag blir lätt uttråkad då jag känner att mitt liv går i samma spår dag efter dag. Men äh.. jag låter bitter. Jag är jäkligt nöjd med mitt liv just nu. Jag leker mest med tankarna..
2 kommentarer:
Det var inte Razorlight? De är ju riktigt bra, ett halvsvenskt-halvbrittiskt band!
Jo, felstavat bara.. ;)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida