Måste

Nu har jag undvikit att tänka och känna i flera dagar. Det blir lite jobbigt till slut.. man sluter in sig i en slags bubbla där verkligheten får mindre och mindre plats och blir mindre och mindre verklig. Det är väl visserligen det som är meningen.. men det man flyr från ligger ju fortfarande där och väntar när man väl kliver ur bubblan.

Sen är det ju det att jag har folk omkring mig som älskar mig, de vill nog ha mig närvarande. Jag ska försöka att sakta sakta ta mig ur den här bubblan. Kliva tillbaka till den vanliga världen med alla krav och måsten. Till allt det där som vill dra ur mig min livsenergi. Jag gör det för dom jag älskar.