Att inte kunna lyssna på sig själv

Irriterande. Ja, att man liksom ofta gör det svårare för sig själv än vad man behöver. Att man överanalyserar och oroar sig för saker man ändå inte kan rå på. Så säger man till sig själv att slappna av, att inte tänka för mycket, bry sig så mycket, att istället göra det som jag vet är mest korrekt. Hur vet jag vad som är mest korrekt då? Va va va va??? Jag vet vad som "borde" vara mest korrekt.. men.. det räcker inte.

Åh, så vill jag slå mig själv i huvudet och banna mig ordentligt. "Sluuuuta Nina! Sluta tänk sönder dig själv, allt har sin tid!" Yeah, right att jag lyssnar på den.

Men jag försöker. Nu ska jag försöka sova. Och jag ska inte tänka på saker som det inte finns någon mening över att lägga ner en massa negativ energi på. Det ska jag INTE göra. Nej, absolut inte. Jag ska bara lägga min kind mot kudden, ta ett djupt andetag och tänka över det faktumet hur bra jag har det och vilken skön säng jag har. Precis så ska jag göra.

Godnatt!