Även om jag försvinner bort i det blå..

Jag pratade om livet. Jag pratade om de vägar man kunde välja, den lätta eller den svåra och vad de olika valen kunde innebära. Jag pratade om människor och varför man kanske väljer de val man väljer. Om människor i situationer, hur långt man kommit på vägen och vart som fört en dit. Jag pratade så mycket. Och sen funderade jag lite och sade

"Men även om man väljer den lätta vägen så är det ju bara under förutsättningen att den följer spåret som det egentligen är lätt. Jag menar, spårar det ur på vägen så är ju den lätta vägen lika svår som någon annan. Så i slutändan så handlar det väl lite om tur men jag antar att den lätta vägen har en tryggare grund. Fast den är fan inte säker för det."
Då tittade du på mig och log. Du log så där som du brukade göra förr. Jag vet inte varför men jag tyckte om det.

Ibland kan kärlek vara just det man ger till varandra när man inte har en tanke på att det just är kärlek.

Och det är det jag vill tacka dig för.
Tack.