Ååååh vad töntig jag eeeee!!

Tydligen!! Enligt min dotter. Tiden är alltså inne nu. När jag utan förvarning helt plötsligt har blivit en töntig mamma (när jag tror att jag är tuff) och som om det skulle vara nog så är jag tydligen tjatig (när jag försöker engagera mig) oxå!

Exempel: Hon går på streetdance på söndagar och jag bad henne göra "dansläxan" vilket jag med glädje hjälper till med. Har ju till och med själv haft grupper i dans, det var visserligen många år sen men jag tror i alla fall om mig själv att lite av pedagogiken och förståelse för koregrafier sitter kvar i mig. Dessutom är jag med varje gång och tittar och tycker det är superkul! Och jag uppmuntrar henne och håller mig bra mycket mer passiv än vad jag skulle "vilja" göra med mina tips. Så lite orättvis är hon allt. ;)

Men det spelar nog ingen roll.. En mamma "ska" inte förstå eller "kunna" och allra minst göra streetdanssteg. Då blir hon pinsam. Hur det än må se ut.

Och när jag försöker säga något så pratar hon i munnen på mig och säger det hon tror att jag ska säga och gnäller på att jag tjatar.

Känns helskumt, jag ser mig ju själv som en halvball ung tjej (skrivet med glimten i ögat) fortfarande och det är ett litet nederlag när jag inser att min dotter ser på mig som en mamma som ska sköta sitt genom att helt enkelt inte synas och bara lägga sig i sånt hon har med att göra. Hallå?! Jag vill ju vara värsta balla coola mamman juuuu!