Ångest

Ge mig ett liv med lite stabilitet. Ett liv med lite rättvisa åt mig. Ett liv utan strul så fort något har med mig att göra. Ge mig det nu, för jag pallar inte ångesten längre. Jäkla myndigheter och fucking olika styrelser och förmedlingar och demokrati överhuvudtaget.

Eller ge mig något som tar bort ångesten. Efter behov. Nu.

Varför jag? Alltid jag? Jag är fan inte förtjänt av det.. jäkla "mönstersvensson" som jag är. Ofrivilligt på något sätt. Indirekt.

För vilken mening är det för mig att vara så jäkla präktig och göra allt som förväntas av mig i samhället på alla sätt och vis när jag hela tiden får det uppkört i arslet? Thats how it feels.