Ute på stan med dottern..

Idag tog jag min modemedvetna och klädintresserade 3 1/2 åring och åkte till Jägerso Köpcentrum för att handla kläder. Hon fick en hel del.. vilket ni kan se på bilden ovan. Sen var vi tvungna att köpa en sån där glass jag var så sugen på häromdagen.. vilken jag berättade om i några inlägg längre ner. Den är sååå god. Ni ser den ovan, men det ni inte ser är den goda jordgubbsglasskulan längst ner.. mmmmm ;) Min dotter har varit helt underbar och jag bara älskar henne helt hysteriskt mycket. =)

Sen när jag gick där med min dotters hand i min som mest oförberedd på att träffa någon jag känner så hör jag en röst bakom mig. "Jaså man hälsar inte längre?". Och där stod den manliga delen av ett par som vi brukar umgås med ibland. Jag är en tjej som nästan aldrig är blyg... men "nu" blev jag blyg. Inte för att det var just "han", "han" är jag absolut inte blyg för normalt.. men just när man liksom inte är beredd.. som att man blir tagen på bar gärning på något sätt. Hade det däremot varit "jag" som sett "dom" först(Han hade med sig sin son) så hade det inte varit några problem. Men jag stod där och svarade svamlande på de trevliga artighetsfraser man brukar ge varandra så där.. Utan en tanke på att själv undra eller bry mig om att fråga dom något.. Som värsta egot.. Men jag blev liksom så ställd.. lustig känsla. Man jag hann liksom inte ställa om mig till en "sociala sida" eller vad man ska säga..och därför så blev jag typ nollställd. Konstigt fenomen. Är det någon som känner igen sig i det? Hmmm..