Insikt

Idag fick jag en klarsyn. Ödet har lurat livet igen. Jag skulle inte varit svensk. Jag skulle ha varit en fransyska egentligen. När klarsynen kom över mig så stod det så klart att det skulle varit så! Jag skulle ha varit en liten mystisk fransyska med putande mun och hes röst. Jag skulle ha haft färgglada små söta kläder och alltid en huvudbonad på mitt huvud. Jag skulle ha varit en sådan som skulle suttit på min franska balkong och druckit te och sett vacker ut.. Duvor som var så vana vid mitt sällskap att jag matade dom från handen när de satt på mitt balkongräcke.

Jag skulle talat om livet som en stor gåta. Allt jag rörde vid skulle blivit till poesi och jag skulle ha haft en hel bokhylla fylld med små svarta böcker med nedklottrade små iaktagelser i, små dikter, små teckningar. Sånt jag skrivit när jag med min mystiska skepnad begett mig ut i det vackra praktfulla och inspirerande Paris, där jag så ofta besökt cafeerna att jag är välkänd för de varma människor som driver dom. De praktfulla cafeerna med förstklassigt kaffe och mängder av tesorter, för att inte tala om chokladkakor.. där kunde jag sen sitta i timmar och drömma mig bort i outgrundliga drömmar och vackra ord.

Jag skulle ha varit en sådan. Och nu när jag vet det så vet jag oxå hur jag i fortsättningen ska leva mitt liv. Jag har nu nämligen bestämt mig för att dö i Paris.

Det känns bra. Jag kanske inte föddes som franssyska, men jag ska fan dö som en . Jag ska dö omgiven av Paris vackra atmosfär, lila rosor och med fantastiskt svåra konstnärssjälar till vänner. Aaaaaaaaaaahh.. vad jag älskar att drömma! Vackra Paris, vackra människor och sist men absolut inte minst.. det fantastiskt sensuellt vackra språket Franska!