Panikångest

Japp, så känner jag att jag börjar få såna problem igen. I alla fall panik och ångest. Kanske inte panikångest, men nära på. För jag pallar helt enkelt inte det här att vara ofrivilligt arbetslös. Jag vill ju inget hellre än att börja jobba. Ha ett jobb att gå till, trygghet, pengar. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för ett jobb.

Idag har jag ont i magen. För jag vet inte om jag får pengar den här månaden. För allt strular. Gick med i en A-kassa när jag jobbade i somras. Det kanske var det dummaste jag gjort. För i och med att jag inte hann att vara med så länge så har jag inte rätt till inkomstrelaterad ersättning utan bara en grundersättning på 320 kr per dag!!! Vilket är precis lika mycket som Alfakassan ger men skillnaden är att hade jag inte gått över till den andra kassan så hade jag sluppit strulet nu. För nu säger den ena kassan att jag ska gå till den andra och den andra säger att jag ska gå till den första. Alltså så vet jag inte hur jag ska bete mig. Och att ringa dom för att klara upp det hela är ju stört omöjligt då telefonerna på båda sidorna är fullblockerade så det inte går att komma fram.

Nu har jag dock suttit och ringt hela dagen och lyckats komma fram till den ena kassas efter att ha ringt 50 gånger och suttit i 20 minuters kö. Sen kom jag äntligen efter 50 samtal fram till den andra kassan där jag blev placerad som nr 71 i kö. Jag hade suttit i kön drygt 20 minuter när jag hörde att jag var nummer fem i kö, 2 minuter senare kopplades jag bort och har alltså suttit förgäves. Våran trådlösa telefon har gått sönder så jag har suttit på mitt jävla köksgolv vid telefonen i drygt 40 minuter i telefonköer till ingen nytta alls!! Inget har ordnat upp sig. Allt är bara i en enda röra. Och jag orkar inte!!!!!!!!! Jag vill bara ha ett jobb så jag slipper allt det här. Varför vill ingen ha mig? Känns så jäkla orättvist. Jag är ju jätteambitiös och hungrig. Får inga jobb för att jag har för lite erfarenhet men får ingen erfarenhet eftersom jag inte får något jobb. Vad ska jag göra??

Och hur ska jag kunna betala mina räkningar den här månaden? Och hur ska jag kunna se min kille i ögonen som har det jäkligt kärft å säga att "tyvärr men du får betala allt själv denna månad". Hus, el, telefon, räkningar, lån, barn, mat. Jag pallar inte. Känner bara för att gömma mig under ett täcke och gråta. Känns så jäkla orättvist. Jag som verkligen VILL jobba och KAN och vet att jag är duktig och verkligen hungrar efter en karriär!!

Jag blir så ledsen..