Du och jag
Onda blickar
frustrerat missförstådda
orättvist behandlade
du av mig, jag av dig
sårande ord
slag under bältet
hat, svek, ring som slängs
"Tur vi hittade den.."
Undvikande blickar
Stormen är över
Ångest
Krypande tystnad
Stolthet förvägrar ursäkter.
En dag därifrån:
"Kom"
Prövande blickar
sen mötet, å Värmen
Spänning som släpps
Brännande hud
Mjuk och längtande
Lättnad
Du och jag
Så jävla svårt
Men så självklart
ändå...
Bilden tog jag härifrån
1 kommentarer:
Embla här.
Känner igen mig i denna dikt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida