Boken: Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak

Betyg 3

Av Pigge Werkelin och Lena Katarina Swanberg. Pigge överlevde flodvågen i Thailand. Det gjorde inte hans fru och hans två barn. Det här är hans historia om vad som hände där "då" och "efter" men oxå om Pigges väg till att hitta ett sätt att överleva sin familj.

Bak på boken så står det bla "....ska du bara läsa en bok i år så har du hittat rätt. Ett måste för alla som vill lära sig uppskatta det man har" -Plaza Kvinna" Jag kan hålla med till viss del. Inte om första meningen, men om den andra. Jag tänkte när jag läste den kommentaren att jag inte behövde läsa en bok för att förstå att uppskatta det jag har, för mig räckte det med att bara tänka på det som hände för att förstå det. Men när jag väl läst boken så inser jag att jag faktiskt uppskattar det jag har mer än vad jag trodde en bok kunde få mig att förstå. Pigge målade upp det som faktiskt hände sekunderna innan de förstod att en över 10 meters hög våg var på väg rakt mot dom. Han beskriver hur han när vågen var över dom höll någons hand och hoppades det var någon av sönerna han lyckats få tag i och hur han några minuter senare förstod dom inte fanns kvar i livet. Det var en vuxen mans hand som Pigge hållt i som i sin tur hållt ett barns hand.. men som försvann iväg av vågens kraft..

Dock så tycker jag boken var lite väl skrytsam. Helt plötsligt mitt i allt så kunde man få en kort skrytsam berättelse om vilka affärer Pigge har gjort, vilket glassigt liv han hade och vilken bra människa han var. Och i nio av tio av de berättelser som Pigge berättar om är han själv en centralfigur, personen som drev vidare, personen som alla ville prata med, personen som fick allt att flyta. Nu vet ju inte jag om det kanske var så här. Och ok. Men en liten gnutta mer ödmjukhet hade inte skadat. Men visst finns det saker att beundra hos Pigge, hans styrka och hans beslutsamhet och hans sunda tänkande runt förlusten av sin familj och sin beslutsamhet att trots de omöjliga oddsen, faktiskt själv leta reda på de sina och ge dom en värdig begravning.
Jag trodde det värsta om det som hände i Thailand. Men först nu förstår jag att jag trots allt jag läst och sett och försökt förstå så har jag verkligen inte förstått vidden av det hela. Nu förstår jag. Mer än förut i alla fall. När jag valde att läsa den här boken så var det just det jag ville uppnå. Så jag är nöjd. Men tycker inte boken var så där jättefantastisk annars.