Vilken lättnad!

På senare tid så har det varit en kamp att se sig i spegeln. Jag har inte känt igen mig själv och jag har dessutom tyckt att det jag mötts av i spegeln sett totalt hopplöst och tragiskt ut.

Men i morse överraskades jag! Den jag mötte i spegeln var långt ifrån min bästa vän, men för första gången på länge så kändes det som att vi stog ut med varandra!

Förresten! Nu har drygt en vecka gått sen jag började kämpa för att gå ner i vikt. Dock har jag bara gått ner 1 kg, men ändå. Det är ju bättre än inget. Och fortsätter det med ett kg i veckan så är det ju jättebra! Inte för att min vikt är den största boven till min fientliga spegelbild (fast den är nog lite av en huvudroll trots allt) men ville bara berätta ändå... :) *stolt*