Ok, nu är det sagt

Har inte kunnat prata om det innan. Människor behövde få veta det på annat sätt än genom bloggen först. Men nu vet alla. Det är fördjävligt och mycket svårt. Jag och killen ska separera. Barn ska bo hälften hos mig och hälften hos honom (Stackas barn, men vad gör man?). Jag letar lägenhet och huset ska säljas. Fy fan vad tungt det känns. Själv hade jag gärna kämpat lite till. Men känslor kan inte styras. Killen orkar inte. Och jag orkar inte kämpa själv. Därför måste det bli så här. Jag antar att bloggen kommer handla en del om det här ett tag framöver..