Skenet bedrar

Det här täcket är långt ifrån så oskyldigt som det ser ut. Det är ett förnedrig (och gräsligt fult)litet täcke under all sin mjukhet och sina insmickrande löften om gos. Nyss satt jag i godan ro och mös i soffan med det över mig.

Jag gosade riktigt ordentligt och jag liksom gosade med flanellet mellan fingrarna då jag känner något som inte riktigt känns som "flanell". Det är något ganska så stort.. smått nyfiken så tar jag fram min hand och ser vad som gömt sig i täckets veck då jag inser att det är en SPINDEL!!!

ACK OCH VE OCH TVI!! Den var visserligen död och ihopkrupen men den var så pass mjuk i mina fingrar så den kan inte varit död länge. Och nu tror ni säkert att det var en liten en, men då kan jag berätta för er att ni är ute och cyklar. Den var minst 1 cm runt kroppen plus de äckliga benen den dragit ihop under sin kropp i den äkta "Nu är jag död ställning" som spindlarna brukar använda sig av.

Jag skrek och hoppade i soffan, jag svettades och jag kved. Dottern stod i trappan och undrade oroligt vad som hände, killen rusar ut från toan och där står jag alldeles födflammig om kinderna och klarar knappt av att berätta om detta hemska.

Känslan från spindeln måste bort och det FORT! In på toaletten: Tvätta, tvåla in, gnugga, gnugga igen fast med en handduk, gnugga igen mot hårt tyg, typ jeansen jag har på mig. Nu börjar jag lugna mig.. men får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Vågar inte ens tänka på vad jag gjort om den vart större eller levande.. då hade jag fått leta rätt på något lugnande och beställa tid hos psykiatriker i morgon..

Visa mig skalbaggar, ödlor (om det nu skulle vara tvunget av någon mycket lustig anledning) eller nått sånt.. men låt mig slippa just SPINDLAR!!