Det här är början på en helt ny minut!

Så många ledsna människor överallt.. så många som gråter utan anledning som är arga och skriker, som sårar som ber om hjälp.. överallt! Vart är vi på väg? Är vi på väg? Eller är detta början på något helt annat än framåt?

Gör inget problem av att gråta.
Gör inget problem av att be om hjälp.
Gör inget problem av din egen ilska,
se bara till att den går ut över rätt saker.
Gör inget problem av att skrika,
skrik för fan, skrik ikapp med Ronja!

Lättare sagt än gjort? Så klart. Precis som allt annat. Men det är faktiskt inte svårare än så där, om man bara klarar av att klara av det.

Var inte rädd att inse när situation är dig övermäktig.
Tillåt dig själv att tycka synd om dig själv.
Förstå att inte alla människor inte förstår,
det är inte för att dom är onda,
det är för många olika anledningar men ingen av dom
har troligtvis något med dig att göra.

När du inte älskar, var inte rädd att du inte har förmågan,
rädslan kan förlama.
När du inte känner dig älskad,
älska dig själv.
När du inte längre känner hoppet,
glöm inte hoppet om hoppet
då är du en bra bit på väg tillbaka.

Lycka till, ingenting i ditt liv är för evigt, varje dag är en ny och det kan inte ens du förtränga! ;)