Så fortsätter livet framåt.

Ett foto jag tog i söndags från Västra hamnen..

Jag var på Unicef möte igår. Det var mycket intressant och jag är sjukt inspirerad. Jag lade fram mitt förslag som jag spånat på om att genomföra en spelning med flera olika band och låta entre intäkterna gå till förmån för Unicef. Gruppen tyckte mycket om iden och nu är det bara för mig att börja undersöka och satsa. Gruppen står bakom iden och jag har Unicefs fulla stöd. Ska bli sååå roligt! Dessutom så kommer Unicef skicka iväg mig på två dagars utbildning till Stockholm i mars. Betald resa och betalt boende. Känns fantastiskt spännande! Är nu tillsammans med Labeata kontaktperson för Unicef Malmö. Känns fantastiskt förmånligt att få vara aktiv i en organisation som Unicef. De har gjort så mycket bra saker och jobbar på ett mycket bra sätt. En organisation för barns rättigheter. Ska inte spela någon roll om du är flicka eller pojke eller om du är född i Etiopien eller Peru. Alla barn ska ha rätt att få leva och må bra. Och ha goda förutsättningar inför sin vuxna framtid.

Förutom detta.. Unicef.. som inspirerar mig på ett gott sätt.. så är det mycket annat som känns bra. Svårt att sätta ord på det när det är så diffust. Men det handlar nog om ett självförtroende på ett nytt och ovanligt medvetet plan och att jag kommit in i ett flow av skapande. En nyfödd energi till att utforska och gå vidare.. Men det största mognaden ligger nog i att hitta balansen mellan den kreativa energin och lugnet inombords. Jag tror jag börjar närma mig den nu. Det gör mig stark. Och sen går resten av sig själv.. En ljus cirkel av hopp, inspiration och god energi.. Känslan av att vara stark gör en starkare.. Just nu behöver jag ingen annan för att förstå det. Just nu är det helt ok att vara själv. Jag är faktiskt helt tillfreds med det.

Livet går i perioder. Man kan inte alltid vara på topp. Men när man är där... då ska man jäkla i mig passa på att klappa sig själv på axeln och säga "Njuut!".

Det är inte så att allt i mitt liv är där jag vill att det ska vara.. men jag känner mig tillräckligt lugn i mig själv för att acceptera att allt inte alltid kan vara så. Det är ok. Men det finns mycket annat som dock ÄR som det ska.. och det är DÄR fokusen ska ligga.

Hur som helst. Fjärilen i magen har vaknat igen.. den är nu cerise med ljusgula fläckar. Den sitter i ett äppelträd.. på en tunn kvist längst ut på en gren. Solen skiner och när skuggan målar en bit av dess vinge.. så blundar den för att vila. Ingen rädsla. Bara medvetenhet. Lugn.

Totalt utflippat jag vet. Men på ett kontrollerat plan. Motsägelsefullt men sant.

Kram