Att ta motgångar

Häromdagen sade min kille att jag måste jobba på att ta motgångar. Han har rätt. Jag insåg i samma sekund när han sade det att han har läskigt rätt. Jag brukar annars vara rätt bra på att se mina brister men jag har nog aldrig sett den här sidan så tydligt. När något inte blir som jag planerat kan jag blir väldigt sur, störd, ledsen och ibland till och med känna mig helt misslyckad. Hallo! Ninisfjant, dags att växa upp? Så, nu när jag är medveten om detta så får jag se till att ändra på det. Motgångar möter man hela livet, de slutar aldrig komma, de fortgår livet igenom.

Så nästa gång jag får en motgång så ska jag ta det med en klackspark och kämpa vidare. Och klarar jag inte det så kan jag lika väl gå och dra nått gammalt över mig. Då kan jag lika väl ge upp. Då är allt kört.

Skämt å sido. Jag ska verkligen försöka. Trots att jag känner mig helt frustrerad bara vid tanken på en motgång.. hehe