måndag, september 11, 2006

Skrikande barn

Telefonen ringer. Barnen skriker av någon anledning.. vet inte om vad, känner bara att volymen är hög och de bankar i bordet för att skynda på frukosten jag står och förbereder. Jag svarar i telefonen lite halvstressad. Hör inte vem det är pga barnens skrik men tar förgivet att det är en telefonförsäljare pga den konstlat trevliga rösten, så jag svarar vresigt. Sen så kommer det..

"Jag ringer för att jag är intresserad av att ställa lite frågor eftersom jag upptäckte din profil i samband med en tjänst du sökt via oss och jag tycker den ser intressant ut"
(Gaaaah, vad fan har jag låtit så grinig för! Så nu lägger jag på en helt sjukt och inställsam röst för att kompensera den tidigare griniga)
"Åh, ursääkta, jag hörde inte vad du kom ifrån, så klart att du kan göra deeeeet"

Hon hör att barnen skriker och att jag är uppstressad så hon frågar faktiskt om hon kan återkomma senare, men jag vill ju absolut inte missa tillfället så jag stängde in mig i sovrummet och kämpade mig igenom interjuvn. Under tiden sitter mina två yngsta barn och skrek halsen av varandra eftersom de tävlade om vem som kunde överrösta den andra. Sen satte min mellersta på sig träskor och satte igång att springa över klinkersen mellan köket och hallen. Det lät rätt högt och jag måste erkänna att jag blev lite stressad. Eller jag blev inte "Lite" stressad, jag minns inte ens vad som sagts under interjuvn. Fan. Så hon avslutar med att dom skulle återkomma om det skulle bli dags för en vidare interjuv. Fan.

Jag har en känsla av att inte interjuvn blev så bra. Nog hade dom väl en tjänst i huvudet när de ringde. För visst borde dom väl ha bättre saker att göra än att bara ringa runt för kul skull? Så när hon inte ens ville träffa mig för en interjuv så känner jag att det antagligen gick åt helvete. Men vi får hoppas att jag har fel.

Jag vet att Kommunen har fel då de förvägrar arbetslösa att ha sina barn full tid på dagis. Ingen med mina vildingar till barn kan söka jobb med dom hemma. Det är fullt omöjligt att träda in i någon slags värld där man ska skriva ansökningar och låta sansad och kompetent med rätt forumelering. Eller ha interjuver över telefon. Fan.Fan.Fan.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida