En parkbänk som säng

När jag gick till busshållplatsen vid malmöcentral så möttes jag av den här synen. Bänken som jag alltid brukar sätta mig på och läsa var upptagen av en sovandes man. Tyckte det kändes lite obehagligt att tänka på det faktumet att samma bänk just nu var en säng åt en annan. Hur kan det bli så fel för vissa människor? Det gör mig illa till mods att tänka på vilket öde denna stackars människa fått genomlida innan han slutligen hamnat där.. Även om det var självförvållat är ingen värd det. Alla människor är vi oskyldiga från början. Finns ju alltid en orsak till att vi väljer de vägar vi väljer. Jag menar inte att det faktumet skulle fungera som ursäkter på ex onda handlingar osv. Men vad vi "är" har så mycket att göra med den omgivning som vi vuxit upp i. Och den kan vi inte påverka. Eller ändra. Jag tycker helt enkelt jäkligt synd om alla människor som av olika orsaker hamnat fel på olika sätt. Även om var och en kan/borde ta ansvar för sig själva som en vuxen människa bör, så är det ändå lättare för vissa och jäkligt jäkligt mycket svårare för vissa beroende på just sånt som är långt tillbaka i livet och som vi från början faktiskt är offer för.

Smygtog fotot med min mobilkamera.. man ser ju ändå inte vem som ligger därunder så jag tyckte det kändes ok.