Frustrerade ögonblick

Skoskav hela dagen.. Jag gick som jag var halt.. Hade tur som fick skuts till centralen.. Var glad och tacksam på tåget när jag tänkte på att jag faktiskt hade cykeln vid stationen så jag slapp gå så långt när jag hade så ont.

Så kommer jag fram till cykeln.. och inser att jag inte har med mig cykelnyckeln!!! Så där står jag och stirrar på min cykel jag alltså inte kan använda. Frustrerad och tillräckligt patetisk så tar jag alltså upp min kamera för att fota min frustration (resultatet ser ni ovan, den lila i mitten är min cykel)... Det blåser och det regnar.. och vad tror ni händer då???

Jo precis när jag står med armarna uppe för att ta kort så kommer en vind och blåser upp min klänning ala en osexigare Marilyn Monroe samtidigt som en man längre bort vänder sig om och alltså möts av mig där ovilligt strippande vid min låsta cykel..

Sen lyckas jag halta iväg till Konsum där jag ber om att få låna en telefon..(Självklart så har jag inte hunnit ladda på mitt kontantkort i telefonen.. men vadå? Då köper jag ett nytt tänker jag.. men inser att jag glömt mitt kort hemma och alltså inte kan ens köpa det.. skönt flyt va?) jag har så ont så jag inser att vägen hem är alldeles för plågsam att gå till fots. Jag lånar telefonen och ringer alltså min kille som är söt nog att komma och hämta mig. Så jag sätter mig på ett hårt cykelställ eftersom jag har för ont för att stå och väntar på min skuts. Där får jag för mig att jag alltså vill fota min patetiska onda fot ovanför den nerregnade och depprimerande hårda gatan.. så jag gör det..

Sjukt? Kanske.. Men det bjuder jag på...