Stanna tiden!

Hallo, jag hinner inte med! Det är så många drömmar som jag skulle ha hunnit uppfylla nu! Så mycket jag skulle ha hunnit upptäcka och uppleva. Jag skulle vara lycklig, vis och världsvan. Jag skulle vara "nästan" tillfredställd.

Men jag känner mig fortfarande som en drömmande längtande fjortis, men när jag ser mig i spegeln så möter jag ett ansikte som skvallrar om något annat. Jag kan inte förstå att den där spegelbilden faktiskt föreställer mig själv. Det är inte så jag känner mig.

Runt mina ögon så kan man nu urskilja linjer, sen är det något annat.. jag kan inte sätta fingret på vad det är, men mitt ansikte skvallrar om att år förflutit. Själv tycker jag knappt jag har börjat leva.

Åh, så är jag kramsugen. Nästan varje dag nu för tiden. Och känslan blir intensivare och intensivare. Krama mig! Lugna mig! Värm mig! Låt mig bli liten igen..