Hur är det normalt att må?

Men jag har det rätt bra ändå. Jag kanske borde gråta och slita mig i håret för jämnan men det gör jag inte. Det är mer att det ibland kommer över mig en sorgsenhet så jag blir nedstämd. Men ändå så har jag redan på den här korta tiden sett hur min "fd" börjat leva upp igen. Jag tror det beror på att han mår bra av att vi äntligen kommit fram till ett avslut. Han orkade inte. Och när jag tänker på att han på så kort tid kunnat leva upp så pga av att vårat förhållande tagit slut, ja, då känner jag mig glad över att vi bestämt oss för att bryta. För inte hade jag väl varit lycklig av att se den jag älskar gå och må dåligt och känna sig otillfredställd och stressad livet igenom? Det var ett sorgligt och tragiskt beslut men det var helt rätt.

Däremot kan jag erkänna att jag har lite ont i magen till och från. Och så känner jag mig stressad. Men det beror på ovissheten som jag tidigare nämnt. Hur kommer mitt liv att se ut? Jag har ju trots allt ingen bostad! Vad gör jag när huset blir sålt? "Om" det blir sålt?

Jag har en slags naiv förhoppning om att det här kommer bli bra för alla parter. För ingen familj kan väl egentligen vara helt lycklig om en av familjemedlemmarna mår dåligt? Det sprids ju en negativ energi över hela familjen liksom..

Sen kan jag nästan lova att jag när jag väl sitter där (Om jag får en lägenhet någon gång) själv i min soffa och drömmer mig bort till min vemodiga musik (jag har en viss försmak för sån musik)
så kommer jag säkert må dåligt och tycka synd om mig själv. Men den här gången kommer tid finnas till att använda det till något kreativt. Blir det inga patetiska hjärta och smärta dikter så kommer jag nämligen att omvandla den negativa energin till låtskrivande istället. Japp, fixa gitarren och sätta igång igen. Och skulle det vara så att det fortfarande finns energi kvar trots detta, ja, då blir det till att börja skriva på den där romanen jag lovat mig själv att skriva någon dag i mitt liv.

Jag riktigt längtar tills jag kan få bjuda hem min "fd" på en middag! Ska spetsa den med gift och sen säga "Tack som fan för att du lämnade mig!" Hehe.. nejdå så klart inte. . Tänk vad bra för barnen att se och känna att vi kan umgås som en familj ändå? Och kanske kommer jag kunna se mr "P" (min fd) le igen. Det hade gjort mitt hjärta varmt..