Me = Klantarsel

På morgonen för tre dagar sen var jag supertrött. Så trött att jag när mobillarmet ringde inte ens tittade upp utan istället utan att öppna ögonen, trevade efter telefonen på nattugsbordet och tryckte snoose för att sen lägga tillbaka den. Det här är ingen ovanlighet, det är snarare en morgonritual men denna morgon var det något som skilde sig från andra morgnar.. För när jag släppte telefonen på vad jag trodde var mitt nattugsbord så hörde jag ett läte jag inte kände igen. Det lät "Blupp" (som något som ramlar i vatten). Frågande försökte jag vakna till och tände nattugslampan. Joda, visst var det något som ramlat i vatten allt! Där i mitt vattenglas låg nämligen min mobil och tog sig ett bad i godan ro. Snabbt tog jag upp den försökte hälla ut så mycket som möjligt från alla håll och kanter. Sen ställde jag den upp för att torka.

Men sen dess så har den stängt av sig själv hela tiden. Kunde det bero på det? Antagligen men inte säkert. (Eh, typ) Så jag lämnade in den idag. En halvtimme senare ringer telefonen. "Eh, du jag har tittat på din telefon här och jag har dåliga nyheter. Den är heeeelt fuktskadad och har hunnit rosta ordentligt. Den är antagligen utan all räddning!" Gaaaaaaaaaaaaaaaaaah! En helt ny telefon, inte ens fyra månader gammal!! Flera tusen kostade den ju!! Han frågade om jag hade barn och jag suckade att "ja, det har jag ju" för att han skulle tro att de hade snott den och allt var deras fel. (Förlåt snuttungar, men ingen kan ju bli arg på er ju!!) Inte vågade jag väl erkänna hur jäkla superklantig jag varit..

Nu känner jag honom liiiiite liiite så han skulle tvätta ren den och sätta i nytt batteri. Men han trodde att chanserna var små att den skulle hitta tillbaks till sig själv igen. Urk! Jobbigt! Men framför allt: DYRT