Frustrerad

Gaaaaaaaah! Hur frustrerad blir man inte när man inte kan förklara sig pga att inte människan svarar i telefonen? Hon går och är sur på mig för att jag inte eller gjorde något som jag borde ha gjort. (lång historia). Hon frågade mig dagen därpå hur det var, fast det gjorde hon direkt när jag var nyvaken och allt i mitt huvud var i en enda dimma. Så jag svarade att jag inte mindes. Men sen senare blev jag lyckligt glad då jag kom i håg allt och därför vet att jag faktiskt gjorde och inte gjorde PRECIS så som jag vet att hon hade velat att jag skulle gjort. Men det vet inte hon om. Varför? För att hon vägrar svara i telefonen pga att hon säkert är sur pga att jag alltså har gjort detta som jag alltså inte gjort.. Kluddigt. Ja, jag vet. Men jag behöver bara skriva av mig för gud sååååååååååååååååååååå frustrerande detta äääääääääääääääär!!!

Så här går jag och vet att vi säkert skulle var vänner och att allt skulle vara i sin ordning om hon bara visste. Men nu går vi här, jag mår dåligt och hon är sur. Till ingen nytta alls. Fy fan så tråkigt. Hur fan ska jag kunna nå fram till henne när hon inte svarar i telefonen??

2 timmar senare: Jag har pratat med henne nu. Hon var sur på en massa annat oxå. Jag hade sagat en massa klumpiga saker på fyllan. Jag skyller på spriten eftersom jag vet att det är den som får mig så där sjuk i huvudet. Men bara för att det var spriten som gjorde det så är det fortfarande jag som måste ta ansvar för mina handlingar. Det var ju inte direkt någon annan som hällde i mig sprit. Och det var heller ingen som tvingade mig. Men jag tror ändå att jag en gång för alla får ta och inse att jag ska hålla mig borta från spriten. Helt och hållet. Vin är ok. Och en och en annan likör eller konjak. Absolut. Det är just "sprit". Groggar. Jag blir någon annan. Någon jag inte känner och därför inte kan styra.

Nu tror ni säkert att jag är värsta alkoholisten. Men det är inte det att jag brukar dricka sprit och därför har svårt att hantera den. Absolut inte. Jag gör det mycket sällan. Därför att det har visat sig redan från början vara så att jag inte tål det. Varje gång jag druckit sprit har jag gjort något knasigt eller korkat eller bara varit odräglig. Jag vet att de flesta människor blir personlighetsförändrade. Men jag tror ändå att just i hur hög grad man blir det är skillnaden mellan vilka som tål det och inte. Jag blir som sagt någon som jag själv blir helt rädd för. Jag kan ligga dagen efter och nästan skrämmas lite för att komma ihåg minnen av hur en helt annan gått in i min kropp och fullständigt styrt den. Säger saker som jag aldrig annars skulle säga. Rör sig på ett sätt jag aldrig annars skulle röra mig. Känner saker jag inte känner. Gör saker jag aldrig skulle göra. Tycker saker jag aldrig skulle tycka. Det är fan helt sjukt.

Nu tror ni säkert att jag har strippad eller våldtagit någon eller något sådant. Men det har jag inte. Jag har egentligen bara sagt mycket olämliga kommentarer till fel folk. Kommentarer som hade kunnat få dåliga konsekvenser. Jag tror att jag bara ville väl. Men grejen är att med sprit i kroppen kommer man på så mycket dumma ideer och är helt övertygad om att allt som ploppar upp i hjärnan är helt briljant, dessutom så reflekterar man inte över annat än att man dessutom har 100 procentig koll hela tiden. Men inget hände. Inga jobbiga konsekvenser blev det, just "då". Men jag sårade en vän på vägen. Och det är ju dock jobbigare konsekvenser än några. Som tur är har hon förlåtit. Nu är det bara jag som måste förlåta mig själv. Och framför allt att lära mig något av det..

= Du är aldrig tvungen att dricka sprit. = Drick inte sprit!