Boken: Min vän Leonard

Min vän Leonard. Ingen stor besvikelse. Kanske inte någon besvikelse alls. Bara nästan. Boken är antagligen intressant om man läst "Tusen bitar" och undrar vad som hände sen.

Även i den här boken visar James prov på en enorm karaktär och styrka. Jag kan inte låta bli att bli lite impad av hans beslutsamhet och mod (Man kanske ska ringa och fråga om han kan avvara lite av den biten till mig?). Annars har jag mest halvtrött läst om Leonard som är så "jätteball" och "inflytelserik" och rik att han kan göra vad han vill, utan gränser. Låter som ett halvskoj liv någon sällsam gång då och då.

Leonard och James träffades första gången på en avvänjningsklinik. De blev vänner redan där men det var först på utsidan efteråt som vänskapen fick en riktig chans att växa. Och växte gjorde den, den växte sig till en få förunnad vänskap full av kärlek, tillit och innerlighet.

Visst log jag ibland. Visst var jag tvungen att läsa vidare några gånger när jag borde släppt boken. Så visst är den läsvärd. Men efter att ha satt Tusen bitar på min "tio i topp lista" så hade jag nog förväntat mig mer. Men äsch, den var väl ok. Utan de höga förväntningarna så hade det kunnat bli mycket bättre.