Kärlek och längtan. Och så The Pinks.

Kan jag ha varit så gammal som 8 år? Jag minns inte, men typ. Jag satt i mitt rum, min säng var vit med råsa mjukt överkast. Jag hade en spegelvägg längs ena väggen i mitt rum. Det var där jag skulle öva mina jazzdanssteg och göra egna koregrafier. Men jag satt lika ofta och speglade mig när jag satt på sängen och lyssnade på musik. Jag mimade, gjorde mig söt och drömde mig bort..Ovanför min säng satt en svartvit plansch föreställande en skitsnygg tjej och en ännu snyggare kille tillsammans på en motorcykel, killen kysser hennes hals. Shit vad coolt, tyckte jag. Undrar om någon kommer att kyssa mig så där någongång? Undrar hur det känns att bli kysst? På stereon spelade jag The Pinks. Ni vet de där pojkarna som hade råsa byxor och råsa T-shirt som det stod The Pinks på med snirklig stil över bröstet. Oj.. vad dom var söööta!! I alla fall DÅ.

"Nu har vi flytet, nu är det som det ska, för här sitter, Helena och jaaaag". Åh vad jag ville vara Helena. Jag drömde mig bort på en äng, regnet som öste ner när han leende kommer emot mig, tar min hand och kysser mig. Sen lovar han mig all sin kärlek. Väck mig inte. Men så slutade låten och jag var tvungen att börja om från början med drömmen. Om och om igen. Jag tröttnade aldrig.

Nu, 22 år senare hör jag återigen på skivan om och om igen. Men denna gång är det min fyraårige dotter som spelar den. Hon kan låtarna, sjunger med och hon spelar på högsta volym. Hon städar med dom på, hon ritar med dom på och hon sitter och tänker med dom på, och hon bråkar med sina systrar-med dom på. Hon älskar The Pinks. (Ibland går det mig på nerverna)

Men även hon som är 9 år lyssnar då och då. Även om hon föredrar Avril Lavigne, Green Day eller något annat ballt. (Så ball var inte jag i samma ålder.. ingen annan heller som jag minns det. Förändras tiderna tro? Eller var vi helt efter i min klass?) När hon gör det får hon ofta en väldigt drömmande blick.. Jag känner igen den blicken. Jag ser den gröna ängen och regnet spegla sig i hennes ögon.

Skoj att se mina egna barn uppleva samma musik som jag själv som barn. Det hade jag då aldrig trott den där dagarna med The Pinks för 22-23 år sen.