Äntligen höst

Visst är det lite småruggigt och kallt på morgnarna. Man kramar om sig själv och huttrar lite. Men ändå.. Shit vad skönt det är.. Det är en speciell fukt i luften och det luktar på ett sätt som får hela min kropp att vakna till liv och fyllas av förväntan. Vet inte riktigt varför.. men så där känner jag alltid till hösten. Som att något är slut och att något nytt ska börja.

Jag har funderat på varför jag alltid känner så där starkt. Men jag tror det sitter i sen man var barn. När jag var liten på lågstadiet så brukade hösten komma tidigare och när vi kom tillbaka från sommarlovet så var man ganska så snart inne i hösten. Jag tror det ligger kvar sen dess. För visst var man alltid lite spänd varje gång man började skolan? Man började ju alltid en ny årskurs i samband med att skolorna började. Man lämnade ettan för att börja tvåan. Slutade lågstadiet för att börja mellanstadiet. Osv.. slutligen från grundskolan till gymnasium. Och alltid var man spänd av förväntan inför framtiden, hur allt skulle utvecklas. Och så träffade man alltid några nya kompisar i samband med att skolan började. Åh, killar och kärlek.. hehe

Hur som helst så älskar jag helt enkelt hösten. Varje morgon när jag vaknar så slås jag av dofterna, rugget och fukten i luften. Och jag njuter... =)