Boken: Jag minns att jag sprang

Sällan har jag varit så ambilavent inför en bok.. Å ena sidan så vill jag inte rekommendera denna boken eftersom den var jäkligt tråkig och seg. Å andra sidan vill jag varmt rekommendera den för den är på något sätt jäkligt mysig.. En skön och väldigt avslappnad berättad bok om en lika avslappnande och trist människa. Som egentligen inte är trist utan tvärtom.. Äsch, det är ingen ide att försöka förklara. Kortfattat: En halvtråkig men fin roman med en feelgoodkänsla. Tidvis, vid korta stunder blev jag dock fängslad och ville inte lägga bort boken.. det var när han berättade i "dåtid". Tid som handlade om hans syster och hennes sjukdom som han kallar "Rösten". Handlingen kan ni läsa om: HÄR
Den får betyg 3 av mig.