"Edie Brickell: Circle" och lite nostalgiskt snack

En gammalfavoritlåt till mig.

Tänker tillbaks till gymnasiet. Utanför cafeterian på mitt gymnasium så fanns det ett hörn med soffor och en stereo.. där satt alla "balla" människor som kunde musik. Det var helt enkelt där man skulle sitta i en cool och avslappnat posé, helst med något skapligt nonchalant i blicken. Digga däremot, det fick man.. visa att man kunde musiken, att man var "medveten". Under en period så gick den här låten het där. Jag kan själv ta en del av det ansvaret på mig. Jag älskade den där låten och jag minns så väl hur jag kände och tänkte när jag satt där i soffan och iaktog människorna som passerade förbi oss där vi satt.

Det var en kille med lockigt hår, blå ögon. Han brukade oxå sitta i de där sofforna. Han var kaxig men hans blickar var blyga. Jag älskade hans blyga blickar och jag älskade hans charmigt lockiga hår. En kväll ute på ett disco i Kalmar så hånglade vi. Det var ett sånt där perfekt hångel. Som att våra läppar hade skapats för varandra. Minns discodunket, det dunkla ljuset, kompisarnas flinande när de såg oss sitta där och hångla och hångla ända till stället stängde. Det såg ut som att det skulle bli han och jag ett tag. Men blyghet och osäkerhet och kanske en gnutta stolthet gjorde att det rann ut i sanden. Men det var ett perfekt tonårshångel och jag vill tro att ödet hade bestämt att det skulle bli precis så som det blev. Senare så blev han en av mina närmaste vänner under en skapligt lång tidsperiod. Idag känner jag honom knappt. Skulle nog hälsa om vi träffades på stan men vet inte om vi skulle ha så mycket att säga till varandra. Det är konstigt hur människor kan komma och gå ur ens liv hur som helst. Nu är det bara ett härligt minne från en svunnen tid. En tid som väcks till liv av denna låt eftersom jag lyssnade på den mycket intensivt under samma tidsperiod som jag upplevde ett av de mest minnesvärda hånglen från min tonårstid. :)