Meh åååh!

Ååh.. vad jobbig kille! Har en ung man här som besöker oss från Barcelona.. han har bestämt sig för att bjuda mig på lunch idag och jag VILL inte. Nu har han varit nere i två omgångar och tjatat. Åh, jag vill inte vara ohövlig för han är jättetrevlig och ser helt ok ut (och rolig faktiskt..) och han vill säkert bara ha sällskap. Men jag ORKAR inte.. tycker det är skönt att spendera min lunch all by my self.. men det låter så sjukt tråkigt att säga det så jag försöker skratta bort det.. men det GÅR INTE. Så nu ska han komma hit vid lunch för att fråga mig igen. Och vad ska man säga?

Och jag vet.. det gamla vanliga. Man ska vara TYDLIG. Men vad fan. Det är ju jobbigt ju. Är så rädd att göra någon ledsen. Kan inte folk vara lite mer öppna för signaler istället.. ?

Tror jag ska ringa min avbytare och höra om han kan komma lite tidigare idag så jag hinner försvinna innan han kommer..

Skriver i efterhand: Så stod han här vid lunch och VÄNTADE på mig.. så det fanns inga ursäkter. Så jag fick genomlida lunchen med honom. Det var i och för sig ok för han är rätt rolig och hade många roliga historier att berätta både från Mexiko där han tidigare bott och New York där han bor idag, men så bjöd han även på de äventyr han hunnit med i sverige sen han kom hit på sitt första besök för två dagar sen. =D Dock var det mindre roligt att nobba honom då han senare ville bjuda ut mig på lördag.. Men men.. Det blev en helt ok lunch trots allt! =) Och sen så ska man inte vara sämre än att faktiskt ta åt sig och känna sig smickrad i alla fall..